100410

Idag gick jag bokstavligt talat upp med tuppen. 06.45 ringde klockan för att vara mer exakt. Andreas skulle göra högskoleprovet och eftersom jag sov hos honom var det lika bra att jag också gick upp, tänkte jag. Det lät som en bra idé igår. I morse var jag dock inte lika säker. Men gick upp, det gjorde jag. Jag åt en snabb frukost, blev skjutsad in till stan, tog bussen hem och nu sitter jag alltså här hemma fullt påklädd och med två frukostar i magen när klockan bara är lite över tio. Känns ganska bra ändå. När jag klev på bussen i Borås och möttes av insikten att bussen är full, att jag måste stå hela vägen till Göteborg, då kändes det inte bra. Inte blev det heller bättre av allt folk, som antagligen skulle söka till Idol, tyckte det var en ypperlig idé att avnjuta bussresan med sång, starköl och chips.

Tror det var någonstans under färden med Lila som det började vända. Mitt dåliga humör alltså. Att bussen var nästan tom, sätena så sköna och att jag kunde sova nästan hela vägen gjorde gott. När jag sedan bytt till 24:an och möttes av världens vackraste vy när jag klev av i Hjuvik gjorde att humöret vände om helt. Nu sitter jag alltså här, fullt iordninggjord och med ett strålande humör med en, vad jag antar, väldigt bra dag framför mig. Nu är bara frågan: hur ska jag ta tillvara på detta?