29 februari 2016

Lördagsnatt-feeling en fredagskväll, 60-talsdrömmen & ett nollgradigt februaribad.

Februaribad.

Wow vilken helg. Nästan oförskämt bra. I fredags skyndade jag mig hem från jobbet och tog Hanna under armen för att visa henne Borås aw-utbud. Gick till Company för bubbel och sedan till Stadsparken och Madde för fredagsfesten "Stämpla ut". Podiedansande tjejer, sprutande konfetti och aw-priser i baren. Visst hör man att det var en alldeles strålande bra after work? När vi trillade ut vid tiotiden hade vi dansat så mycket och druckit så mycket vin att vi för ett ögonblick trodde att klockan var närmare tre. Lördagsnatt-feeling på en fredagskväll alltså. Hur bra? Vi var så fast i den där känslan att vi till och med glömde att jag lovat att ta med Hanna till Pumphuset ju. Äh, en annan gång, sa vi och gick hem. Kanske lika bra det, för på lördagen väntade en fullspäckad dag med Sofia på stan. Lördagsshopping. Hur längesedan var det inte egentligen? Även om det faktiskt var lite dåligt på shoppingfronten fick vi med oss varsitt par jeans, och jag en födelsedagsklänning plus en somrig, ribbstickad 60-talsdröm, och när det var dags för lunch var det nästan nästan så att vi fick till årets första utomhus. 

På kvällen var det dags för Bubbelklubben att mötas upp på Björkö för bastubad och sleep-over. Förra årets födelsedagspresent som fick bli pre födelsedagsfirande i år. Och herrejesus vilken mysig kväll. Bubbel, rödvin & chark och så massa massa struntprat med de där två. Och kan ni tänka er? JAG BADADE!!! I nollgradigt vatten i februari. Vilken stolle, tänker ni, och ja, jag håller med. Men vad gör man inte för att sätta nya rekord? Och för att kunna skryta på jobbet sen? Kan ju hända att jag åkte på årets förkylning i och med det här, men vet ni vad? Till och med det var det värt. 

28 februari 2016

Tiden väntar inte på nån, men det visste vi inte då


Tänk att det kan vara så svårt att släppa taget om någon man tycker om. Fast man vet om att det där, vi, aldrig kommer hända igen. Att allt det där liksom, redan för längesedan, är för sent. Nu har det gått över två månader och på golvet i mitt sovrum står hans hembrygda öl fortfarande orörda i påsen, precis som han lämnade dem, på telefonen finns fortfarande bilder på honom sparade som jag inte riktigt kan ta bort, och om inte Sofia hade slängt hans tandborste hade den säkert stått kvar i tandborstglaset än, ifall han kanske kanske skulle komma hit och behöva den. Det har liksom gått över två månader nu och jag undrar bara så himla mycket när alltihop ska gå över, när jag inte ska behöva sakna honom så mycket längre och inte behöva gå runt och tänka på honom hela tiden mer?

22 februari 2016

"Då känns livet ganska bra ändå"


När mamma kommer med tulpaner, sängen är nybäddad med nya lakan och en ny glittrig klänning, kanske till 25-årsfesten, är på väg hem till brevlådan. Och när man får köpa nya läppstift, bara för att man faktiskt är värd det, och får fredagshänga med mamma & pappa på det där nya favoritstället to be. Då känns livet faktiskt ganska bra för ett tag ändå. 

17 februari 2016

14 februari 2016

Medans sommaren blåste bort


Idag har vintern visat sig från sin allra bästa sida och solen skinit som aldrig förr. Men så är det ju inte precis varje dag nu. Vissa dagar regnar det ju så mycket som man inte ens tror är möjligt i detta lilla land. Då kan det vara fint att drömma sig tillbaka till somriga dagar litegrann. För även om det inte var någon såndär supersommar, så hade vi allt några fantastiska dagar ihop, sommaren & vi. Titta bara:
  12 3 4 5 6 7 8 9

Att det kanske måste vara okej att livet suger ibland?


Vad livet är upp och ner nu för tiden. Liksom lite skört. I onsdags kväll, efter några för många dagar utan någon särskild happening, hade jag en såndär liten livskris ni vet. Funderade på livet och konstaterade att tiden just nu går så långsamt att jag undrar om den står still och samtidigt så fort att jag inte hänger med. Funderade på den där vardagen, och kom fram till att jag nog aldrig varit så uppe i den som nu. Och att jag aldrig hatat den så mycket förut. Efter honom har den ju bara känts så förbaskat tråkig och tom. Och grå. Brukar vintern vara såhär grå? Det är sådant jag går och funderar på när det känns orimligt långt bort till helg. 

Men så kommer helgen. Och solen. Och plötsligt känns livet så mycket lättare igen. En helg-tjuvstart med Hanna-vin och spontandans i torsdags, en såndär drömmig aw med en hel hög fina människor i fredags, en lång lördagsfrukost, en loppistur med Madde & Svante och så sedan en vin- och danskväll i Göteborg igår. När jag vaknade i morse, med alldeles för få timmars sömn i kroppen, var jag alldeles slut. Men så lycklig. Och efter en lång promenad i snötäckt skog, en pastalunch med Sofia & Jesper och ett träningspass som det egentligen inte fanns en millimeter ork till idag är jag ännu mer slut. Och ännu mer lycklig. Och det är ju precis sådär det ska vara ju. Är bara så ovan vid de där andra känslorna. Men kanske att det bara behöver få vara så ibland med? Att det faktiskt bara är att konstatera att det kanske måste vara okej att livet suger ibland?

08 februari 2016

Fredagsölen & Borås eget tredje långgatan-häng

Fredag

Det är ju få saker i världen som går upp emot känslan när man får stänga igen datorn sista gången för veckan och stämpla ut för helg. Fredagsölen, fredagsbubblet eller fredagsvinet är ju nästintill obligatoriskt efter det. I fredags delade vi först en flaska bubbel hemma vid köksbordet och gick sedan ner för att inviga Borås nya ölhak med ett par flaskor öl. Trots den lite väl höga medelåldern och den lite väl långa barkön var vi rörande överens om att stället faktiskt kan bli ett nytt favorithak. Man gillar ju liksom ställen som har 130 (?) sorters öl, och framför allt: man gillar ju liksom ställen som har ens favoritöl. Herregud vad vi skulle kunna dricka mycket Borås-öl, nu när Borås äntligen fått sitt eget tredje långgatan-häng.

04 februari 2016

Gbg, hade nästan glömt att du kan vara så fin

IMG_3797

För några veckor sedan, då var Göteborg såhär fint. Alldeles vinterkrispigt och sockervaddsrosa på samma gång. Och jag satt på jobbet och tänkte att det nästan är overkligt ändå, att Göteborgs bästa vy är just den jag har från mitt skrivbord.

03 februari 2016

Jag vill spola tillbaka, vi måste få ett lyckligare slut


"Tänker på honom innan jag somnar och direkt när jag vaknar. Tittar telefonen ungefär var tredje minut (och där emellan sitter jag och håller mig för att inte kolla igen) för att se om han skrivit något nytt, och på bussen kommer jag på mig själv med att sitta och le så där fånigt åt något gulligt han skrev".

Tänk om jag sagt det där till honom då. Hade saker och ting varit annorlunda nu då? Det är sådana där saker jag går och funderar lite på ibland.