08 februari 2016

Fredagsölen & Borås eget tredje långgatan-häng

Fredag

Det är ju få saker i världen som går upp emot känslan när man får stänga igen datorn sista gången för veckan och stämpla ut för helg. Fredagsölen, fredagsbubblet eller fredagsvinet är ju nästintill obligatoriskt efter det. I fredags delade vi först en flaska bubbel hemma vid köksbordet och gick sedan ner för att inviga Borås nya ölhak med ett par flaskor öl. Trots den lite väl höga medelåldern och den lite väl långa barkön var vi rörande överens om att stället faktiskt kan bli ett nytt favorithak. Man gillar ju liksom ställen som har 130 (?) sorters öl, och framför allt: man gillar ju liksom ställen som har ens favoritöl. Herregud vad vi skulle kunna dricka mycket Borås-öl, nu när Borås äntligen fått sitt eget tredje långgatan-häng.

04 februari 2016

Gbg, hade nästan glömt att du kan vara så fin

IMG_3797

För några veckor sedan, då var Göteborg såhär fint. Alldeles vinterkrispigt och sockervaddsrosa på samma gång. Och jag satt på jobbet och tänkte att det nästan är overkligt ändå, att Göteborgs bästa vy är just den jag har från mitt skrivbord.

03 februari 2016

Jag vill spola tillbaka, vi måste få ett lyckligare slut


"Tänker på honom innan jag somnar och direkt när jag vaknar. Tittar telefonen ungefär var tredje minut (och där emellan sitter jag och håller mig för att inte kolla igen) för att se om han skrivit något nytt, och på bussen kommer jag på mig själv med att sitta och le så där fånigt åt något gulligt han skrev".

Tänk om jag sagt det där till honom då. Hade saker och ting varit annorlunda nu då? Det är sådana där saker jag går och funderar lite på ibland. 

31 januari 2016

Livets räddning.

Hjärtan

De där personerna. Som finns där när livet känns lite svårt. Som tar med en ut på middag eller en öl på stan. Som säger att "det är bara att komma hem hit om du vill" och sedan fixar och pysslar om. Som planerar in filmkväll och bestämmer att en vanlig torsdag faktiskt kan behöva innehålla lite dans. Eller som bara finns där över en flaska vin vid köksbordet en lördagskväll. Livets räddning när allt känns lite ensamt och tomt. Förstår liksom inte alls vad jag skulle gjort utan dem?

20 januari 2016

Och om allting skulle falla imorgon, så vill jag veta att du visste hur jag kände det då

IMG_0849

Sensommar och pirr i magen. Kan fortfarande känna känslan av hur lycklig jag var då. 

16 januari 2016

"De första dagarna tänker jag att om man kan dö av hjärtesorg så gör jag nog det nu"


Det har gått tre veckor nu. Tre veckor sedan han plötsligt inte ville vara med mig mer. På annandagen, det var då jag fick det där meddelandet som gjorde så att luften stockade sig i halsen och som fick det att kännas som att hela hjärtat slets itu. I säkert en vecka efter det gick jag runt som i ett vakuum. Medan allt omkring mig snurrade på som vanligt stod livet inuti mig helt still. "Vadå inte har lika mycket känslor längre?" "Hur kan han ha tappat känslorna medan jag bara fått mer och mer?"

De första dagarna tänker jag att om man kan dö av hjärtesorg så gör jag nog det nu. Jag sitter i soffan, uppkrupen i mammas knä. Blir klappad på och matad med rödvin och chark. Hela julledigheten spenderar jag sådär, och när det är dags att sova gråter jag mig till sömns, flera kvällar i rad. Det gör ju så satans ont, och är så förbaskat svårt att förstå, för plötsligt känner jag att just han ju är den enda jag vill vara med.

Dagarna går och precis varenda liten sak påminner om honom. När jag vaknar upp till första snön är bilden av honom det som direkt dyker upp i mitt huvud, såklart. Jag visste ju hur mycket han längtat efter den där snön. Och när jag dricker den där ölen som jag tror att han skulle tycka om, vill jag så gärna skicka bara en liten bild. Men jag får inte, ska inte skriva något om det där till honom alls, för det är inte meningen att vi ska göra så längre, vi hänger inte ihop på det där sättet mer. Istället skriver jag ner alla de där små sakerna jag vill skicka till honom, och strax är anteckningarna i telefonen fulla med meddelanden till honom som aldrig skickas iväg. 

I ett försök att tränga bort lite av det onda pussar jag på ett par andra läppar en kväll, men när jag inser att det faktiskt är någon annans hand, och inte hans, som håller i min känns det bara så himla fel.  I flera dagar mår jag illa så fort jag ser ett gulligt par gå förbi. 

När första jobbdagen, efter den där ledigheten som aldrig tycktes ta slut, är över bryter jag ihop fullständigt för att det inte varit så lätt som jag trott. Hade ju längtat så mycket efter att vardagen skulle starta igen, så att jag kunde få tänka på någonting annat än honom. Men det enda jag kommer fram till är att vardagen är så himla tråkig när inte han är med. Telefonen så förbaskat tyst. Sängen så ekande tom. Efter några dagar avtar den där värsta ledsamheten något, såklart. I takt med varje uteblivet meddelande inser jag mer och mer att det är såhär det ska vara nu. Och till och med, att det kanske någonstans går att hitta något bra över att det blev såhär ändå. Men fortfarande, den där saknaden. Den förbannande tomheten. Jag vet inte hur man blir av med den.

Jag vet heller inte hur många gånger man kan spela upp reprisen av de där fem månaderna i huvudet, läsa igenom gamla meddelanden, tolka om alla saker som sagts och tänka "tänk om" och "om vi istället gjort såhär?" utan att bli knäpp. Och jag undrar om det kanske är så att man kan bli tokig av att tänka för mycket på en och samma person? Sofia säger att det är såhär det är. Att man ska gråta över ett antal pojkar innan den rätta dyker upp. Att det liksom är så det måste gå till. Och kanske har  hon rätt.

Men det enda jag tänker på nu är att jag kommer vara totalt livrädd för att släppa in någon sådär igen. 

14 december 2015

Ett litet litet hej i decemberstöket.

1 2

Med tanke på min närvarostatistik här den senaste tiden kan man tror att jag har gått upp i rök, inte sant? Det kanske jag har lite grann, men mest var det nog jobb, EN HONG KONG-RESA och nu allt decemberstök som kom i vägen. I lördags kväll hade jag nio världsfina personer inknökade i vårt lilla kök, nerpressade kring köksbordet som normalt sett har plats för fyra, för lite middag och sedan bus & stök. En blandning av smyg-inflyttningsfest, julfirande och bästismys kanske, om man ens behöver en anledning för att ses sådär? Så fantastiskt fint var det iallafall, och mitt i söndagshuvudvärken tänkte jag att det ju är precis sådär man skulle vilja spendera varje lördagskväll ju.

Men hallå, Hong Kong! Vi måste prata Hong Kong! Och allt annat som hänt. Herrejesus, vart börjar man ens? Kanske att jag ska spara allt det där lite till ändå? Min hjärna är liksom lite full av julklappsidéer, pepparkaksrecept, julkort, luciakonserter, adventsljusstakar, julkalendrar, och allt annat såntdär fint. För hallå, vi är ju faktiskt mitt inne i decemberdrömmen nu. Vi säger så hörrni, vi decembermyser lite till, så tar vi allt det där en annan dag. Ett litet litet hej blev det ju iallafall.

01 november 2015

En månad i Borås.


Det har varit lite tyst här ett tag. En blandning av lite för många flyttlådor, lite för lite tom tid i kalendern och att jag inte haft någon inspiration, antar jag. Men vet ni vad, ibland måste det få vara så med. 

Har varit Boråsare i över fyra veckor nu, och jag lever än. På jobbet tror varenda en att jag blivit alldeles stollig, att jag ju måste vara totalt knäpp. "Har du flyttat till Borås?" "Går upp halv sex varje morgon?" "Pendlar med buss två timmar varje dag?" Jajamen. Precis sådär. Själv är jag mest så väldigt glad. Tänker att allt det där praktiska löser sig, det har det ju alltid gjort. Att bli med ny lägenhet, ny stad och allt det där. Det är ju så väldigt spännande och fint bara. Och att få bo i samma stad som en av sina fina bästisar igen, det är ju så fint så man dör. Bara en sådan sak som att kunna ses en sväng på fredagskvällen över lite pizza och vin. Inte märkvärdigare än så. Jag menar, vin och tre timmars livsprat är väl rimligtvis allt man kan önska sig en fredagskväll? Eller att kunna inleda fredagskvällen med en drink på stan innan man promenerar hem och lagar tacos till familjen som man sedan äter vid ett alldeles för litet köksbord. Också så väldigt väldigt fint.

Annars har de här fyra veckorna gått i ett. Precis som vanligt grejar jag och har mig för att få det där livspusslet att gå ihop. Har ju så mycket grejer jag vill ha in i den där kalendern och vill ju för allt i världen inte att vardagen ska bli vardaglig och trist. Så jag blandar upp jobb, bussåkning och träning med mysiga luncher på stan, en och annan chark-kväll med Sara & Madeleine, små fina lördagsutflykter, pyssel i lägenheten, thai-middagar med Sofia, någon kvällstur till Hjuvik, en efter jobbet-promenad kring Pickesjön med Madeleine, de sista fotbollsmatcherna, en fin aw med en nyfunnen Emma-vän, mysiga kaffe-besök vid köksbordet, en och annan danskväll på Grand, någon söndagsbrunch, en kväll med Erika till låns i Borås, några kvällar på Källvik och en familje-frukost på stan.

Och så utöver allt det där, en liten annan förklaring till min frånvaro här; ganska så många middagar, tv-kvällar och trötta morgnar tillsammans med en skäggig grabb. För vet ni vad? Det har dykt upp en pojk i mitt liv som får det att pirras i magen lite grann.

08 oktober 2015

Dessa 3 är mina favoriter i hela världen

2

och tillsammans är vi de allra knäppaste och bästa jag vet.

06 oktober 2015

Tänk att här bor jag nu.

Hem

Så väldigt knasigt, men så väldigt väldigt fint.

30 september 2015

Imorgon flyttar vi till Borås.


Imorgon flyttar vi till en alldeles egen lägenhet i Borås. 93 kvadratmeter på Torggatan. Fyra rum och kök. Och två toaletter. Kan ni tänka er? Den har det fulaste badrummet vi sett i hela våra liv och Sofia säger att hon mår dåligt bara av att tänka på hur listerna ser ut i varenda rum. Men vi är så himla glada ändå. En egen lägenhet, hon & jag ihop. 

För allra första gången i våra liv kommer vi ha krypavstånd från stan, och vi kan gå till City och köpa crosianter varje lördagmorgon om vi vill. Vi kommer knappt behöva lägga pengar på en enda taxiresa mer och kan kanske till och med vara lite spontana ibland om vi vill. Tänk. Vi ska bo i en alldeles egen lägenhet, i stan. Ni förstår ju. Det här är ju något alldeles extra för oss.

29 september 2015

Souvenirhyllan:

IMG_5452 IMG_5458

Och idag börjar allt det här packas ner, för sedan ska det få en ny plats att bo på. 

28 september 2015

Lilla fina hösthelgen.


Det blev en riktig myshelg, med två så väldigt fina lediga höstdagar, som inleddes på absolut bästa tänkbara sätt. På Källvik, med världens största charktallrik och vin. Innan dess hade jag smygstartat helgen med en liten snabbrunda på stan och sedan en kortvisit med mamma på Bokmässan. Blev ägare till ett par töntjeans och sju pocketböcker att läsa i höst. Steg 1 i operation "spendera så mycket som möjligt av nya lönen". Somnade som vanligt tidigt och vaknade upp elva timmar senare till ett helt glittrigt loft. Ni vet hur det blir när solen skiner på en klocka eller så? Låt solen skina på en paljett-topp och ni får samma effekt fast gånger tusen ungefär. Önskar att jag kunde visa er hur fint det är. Drömmigaste sättet att vakna på ju.

Efter träningsfri morgon med långfrukost åkte jag & mamma in till stan och friserade oss, och efter det hade vi långsam shoppingdag på stan. Köpte årets vinterkappa, ett par nya mockaskor, världens största kaktus och lite andra saker till lägenheten. Sedan tror jag att en och annan polotröja slank ner med. Allt i sin ordning med andra ord. Steg 2 i operation "spendera så mycket som möjligt av nya lönen". Så himla mysigt var det iallafall. Älskar ju sådana där lördagar på stan.

Och igår, efter middag med A & M, vaknade jag upp i Gbg och hade en riktig fixardag. Ni vet, tvättade, städade, planterade om blommor - ja, allt det där. Och när Sofia kom hem fortsatte vi tillsammans att leverera duktighet. Bockade av nästan varenda ruta på listan med alla praktiska saker man måste göra i och med en flytt. Herregud vad vi plockade hem många vuxenpoäng där. Var tvungna att fira med glass i soffan sen.

Och det var den lilla fina hösthelgen det.

27 september 2015

Det där 70-tals-svallet.

1

I lördags var det äntligen dags att låta det där barret ryka en aning. Jag gick till frisören och sa "du kan få ganska fria tyglar, men något slags 70-taligt svall hade ju varit lite trevligt om det gick att få till". Resultatet ser ni ovan, och jag kan tala om att jag är hur nöjd som helst. Så jäkla skönt att få korta av det lite grann och att faktiskt ha en frisyr igen.

22 september 2015

"Vi skrattar tills vi gråter och sedan gråter vi tills vi skrattar"


Helgen annars då? Ganska lugn. I fredags hade jag myskväll hemma med mig själv. Det var nästan så att jag hade slagit vad med mig själv, för att de på jobbet absolut inte trodde att det skulle gå. "Men Johanna, vi vet ju allihop att när vi frågar på måndag så kommer du ha hittat på något ändå". Men nej, efter att jag & Sofia hade signerat vårt lägenhetskontrakt, mycket högtidligt över en kaffe istället för bubbel eftersom jag skulle köra bil, så åkte jag hem alldeles själv. Fixade en charktallrik, hällde upp ett glas vin och satte på en film. Det blev Dagboken - vackraste och mest gråtbenägna filmen som finns. Som ni säkert förstår grät jag som en tok. Och herregud vad det var skönt. Ibland kan det vara så himla befriande på något sätt. Att efter en jobbig vecka eller efter några dagar med surrande tankar bara få gråta ut lite grann. Fungerar ungefär på samma sätt som med dans ju. Efter ett par fredag- och lördagskvällar hemma i soffan bara måste man ju få dansa av sig lite grann. Så lycklig man är sedan då, när man vaknar upp på söndagen med slitet huvud och trötta ben. 

Just denna söndagen var det en såndär krispig höstdag i Borås. Jag varvade bakis-hänget i soffan med några promenader, just för att vädret ju nästan gjorde en tvungen att gå ut. Och sedan avslutade jag helgen på bästa tänkbara sätt. Med träning, söndags-thai och film. Ingen svensk deckare som det ju egentligen ska vara för att det ska bli en riktigt optimal söndagskväll, men vet ni vad? Ifall man får ligga nära i soffan och har en stor bröstkorg att somna mot, så gör det absolut ingenting

21 september 2015

Det är svårt att inte älska livet på lördagar

j

Ja gud. När man får ha pudelhår och läppar matchade efter rödvinet, då är det svårt att inte älska livet. I lördags kväll lyckades vi få till en såndär riktig pangkväll som någon lite töntig som vill verka cool kanske skulle sagt. En såndär riktigt bra kväll som nästan bara Madde & jag lyckas få till. Hon & jag i hennes kök, med chark på bordet och vin i glasen, och med massa livsviktigt struntprat förstås. Och så plötsligt en massa livsfarliga drinkar när hennes mäklare ringde om att lägenheten fått ytterligare ett bud. Det kändes nästan lite sorgligt där under någon minut. Kanske var det den sista fina kvällen i det där köket, kanske hinner vi med någon mer innan hon flyttar ut. Men det har blivit ett gäng sådana där mysiga vinkvällar där iallafall. Och precis som alla de där gångerna insåg vi mitt i allt att klockan redan för ett tag sedan hunnit slå dans, så vi ringde en taxi och åkte ner på stan. "I fortsättningen ringer du direkt till det här numret. Jag lägger in ditt nummer på 'Johanna, Almenäs' så kommer jag svara direkt när jag ser att det är du. Och så får du kompis-pris såklart". HAHA. Det här med att bli kompis med alla taxichaufförer alltså. Åhåjaja. Vi fick ihop lite dans där till slut iallafall. När jag vaknade på söndag morgon och tänkte tillbaka på våra moves slog mig tanken att det är konstigt att de aldrig slänger ut oss ändå. Antagligen uppskattar de tjejer som hoppar runt och viftar vilt på både armar och ben, och samtidigt uppmanar varenda människa som kommer i närheten att "dansa fulare, klockan är ju för tusan efter två!"

20 september 2015

Hon & jag i en alldeles egen lägenhet i Borås

S + J

Alltså drömmen! Vi ska på riktgt bli sambos, hon & jag. Kan knappt förstå att det är sant, men nästa torsdag flyttar vi in i en alldeles egen lägenhet ihop.

19 september 2015

"Jag vet ingen i hela världen som är så bra på att pigga upp en trött torsdag som hon"

IMG_1379

När livet känns lite jobbigt och man får ett sms tillbaka från henne med texten "Jag är i Gbg 17.15. Då går vi till Magasinet och dricker vin. Det brukar ju lösa livets alla problem".

15 september 2015

Autumn, i love you

autumn i love you

Den där kvällen i förra veckan, när vi varit ute på Björkö och ätit pizza och tajmade solnedgången på vägen hem, kom jag på att jag ju faktiskt älskar hösten ändå.