24 april 2015

Fredag på min favoritplats.

IMG_4527 IMG_4530

Fredag, helg och jag är nästan helt frisk. Hur bra? Firar med att checka in här, på min favoritplats. Det fick bli en fredag utan fredagsbubbel och aw ikväll (för man kan ju inte gå på aw när man inte jobbat har jag hört), men det känns faktiskt helt okej. Imorgon ska vi nämligen åka på loppisar och mysa på stan. Och har jag tur så kanske jag till och med får med mig en sprillans ny cykel hem.

23 april 2015

Hur jag försöker bli frisk? Precis såhär:

IMG_6133

Det är som alla är vilse men vet exakt / Det är en delad värld vi delar i delar

IMG_6079 IMG_6081

Den senaste veckan har jag haft ont i huvudet varenda dag. Varenda jävla dag. Det är inte ofta jag är bitter, men nu börjar jag faktiskt bli lite less. Okej? Det var nästan så att jag blev lite glad när en superförkylning vällde över mig igår, för kanske att det blir bättre sedan när den gått över? tänkte jag. Idag har jag hur som helst legat nerbäddad i sängen med status sjuk. Efter att ha kraxat runt och nästan snorat ner hela kontoret igår tänkte jag att det kanske skulle vara bäst om jag stannade hemma idag. Så trots att vårsolen skinit har jag inte satt min fot utanför dörren på hela dagen, utan istället legat och tittat på serier flera timmar i sträck. Totalt förbjudet om man inte är sjuk, så därför får man ju passa på när tillfälle ges. Enda gångerna jag har ro i kroppen att vara still och göra ingenting så länge ju. 

Efter att ha tittat om första avsnittet av Torka aldrig tårar utan handskar och sedan plöjt sju avsnitt av Cloé och Nicole hittade jag en liten lagom en på svtplay. En delad värld. Kanske att ni hört talas om den? Faktiskt mysig och precis lagom knäpp. Dessutom är alla avsnitt bara runt en kvart långa, vilket jag tycker om. Blir så fasligt stressad annars om det är sådär långa avsnitt som liksom aldrig tar slut. Hur som helst, vill ni kika på den så hittar ni den här och precis som ni säkert kommer höra så är musiken den nästan sprillans nya av Love Antell. För övrigt ett annat litet tips. Bara en av alla bra nya skivor som nyligen släppts.

22 april 2015

Jag var ingen, du var aprilhimlen

IMG_6013 IMG_6026 IMG_6008 IMG_6049 IMG_6046 IMG_6014

19 april 2015

Mamma fyller år.

IMG_5928 IMG_5934 IMG_5935-001

Idag fyller mamma år. Finaste lilla mamma som både jag & Sofia växt förbi för längesedan, men som alltid kommer vara den allra smartaste och klokaste personen vi vet. 

Medan Sofia jobbar firar pappa & jag henne bäst vi kan genom att hänga på byggvaruhus, städa ur garderober och tapetsera det sista som är kvar. Typiskt våriga söndagssysslor alltså, men kanske inte så väldigt typiskt födelsedag-iga. Vi har iallafall lovat henne att hon ska få välja middag när vi åker hem och på onsdag kväll, när alla familjemedlemmar är lediga, ska vi fira henne med hamburgare på stan.

best friends forever, ni vet

IMG_8069-001

18 april 2015

"Snabbare än alla kattdjur springer"


Fyra dagars påsklov var fint för själen det. Jag flydde storstan och åkte till Borås, nästan utan några planer alls och det var så fint att bara för en gångs skull låta allt vara lite spontant. Är man en rastlös själ så lyckas man ju fylla helgen med massa roliga saker ändå. Som ni vet så innebär långhelg till exempel både torsdags- och lördagsdans och minst en frukost på stan. Utöver det kan man till exempel äta bästismiddag på favoritrestaurangen, åka på utflykt med mor & far, bjuda mormor på försenat födelsedagskalas, kratta trädgården som är fullständigt dränkt i solljus, följa den allsvenska premiären från soffan och catcha up livet över en kaffe med en barndomsvän. Inga som helst problem att fylla fyra dagars ledighet med andra ord. Men det där är visst redan två veckor sedan nu. Hur nu det gått till? Tycker att tiden tickar iväg i en rasande fart just nu. Livet går snabbare än alla kattdjur springer, sjunger Krunegård och jag är nog beredd att hålla med. Tycker att varje åttatimmarsdag känns som max fyra och det är knappt så att jag hinner börja jobbveckan innan det är helg igen. Undrar om det är ljuset och våren som gör att livet går så mycket snabbare och lättare nu än vad det gjorde för bara ett par månader sedan? För visst kan det inte bara vara jag som plötsligt har både telefon-anteckningarna och dagboken fylld med små livspeppande ord? 

Förra helgen var vi i Köpenhamn, mamma, pappa, Sofia & jag. Strosade längs pastelliga gator i nya supersnabba gympaskor, kikade i favoritaffärerna, drack öl och åt massa god mat. Älskar den staden för att man kan åka dit och bara vara precis sådär. Bästa bästa Köpenhamn. Den här gången åkte vi dessutom hem med två nya restauranger att placera på favoritlistan. the italian från restauranggänget Cofoco och mothers i Kødbyen. Tips tips tips! Helt fantastiska italienare båda två. 

Ikväll däremot är jag bara hemma, ligger nerbäddad redan klockan tio fast det är lördagskväll. Hade egentligen haft tankarna på lite vin & dans, men ändrade faktiskt om. Även om man älskar när livet springer på sådär fort så tror jag att man behöver stanna upp och få göra ingenting ibland. Så istället för att hoppa i paljettbyxorna tog jag bussen till Borås för att bara vara hemma med mamma & pappa ikväll. Och med tanke på att jag inte känner mig det mista rastlös så tror jag att det var precis det jag behövde idag. 

14 april 2015

Ett nytt favoritrum växer fram.

IMG_5799 IMG_5798

En söndagsförmiddag på Källvik i höstas, när vi varit ute och dansat lite länge natten innan, fick Sofia & jag för oss att vi skulle göra om i vårt sovrum och började riva ner alla tapeter utan någon som helst vidare plan. En helt normal sak om man frågar Sofia & mig, kanske inte helt vanligt om man frågar någon annan, vad vet jag? När man är en Kleist-syster är det iallafall ganska vanligt att få sådana där ryck. Både på gott och ont ska väl sägas. Efter den där söndagen har nämligen det där rummet sett ut som ett mindre bombnedslag. Med söndertrasade tapeter på väggarna, verktyg utspridda överallt och målarburkar i alla hörn ville man knappt sätta sin fot där inne ett tag. Nu, ungefär fem månader senare, har iallafall det där kaoset äntligen börjat ordna upp sig lite grann och jag tror minsann att det är ett nytt favoritrum som håller på att växa fram. 

Fortsättning följer, och ni får följa med såklart. 

03 april 2015

Pausknappen är nedtryckt och lördagskänslan satt på repeat.

IMG_5802

Solglasögonväder & påskledighet långt bort från storstan. Sånt som man blir så väldigt väldigt lycklig av. 

31 mars 2015

"Ölen har fryst och vi har ingen vinöppnare" (och andra sådana där världsliga problem).


Sitter uppkrupen i sängen, helt död efter ett träningspass. Det där med att vara född med den där förbaskade genen som gör att man inte kan bedöma hur trött man är, utan måste köra på tills man nästan dör. Men också - det där med att få känna den där trötta känslan efteråt. Det är ju en bra känsla ändå. Tänker tillbaka på ytterligare en sådan där overkligt bra helg. "Igen?" tänker ni. Och ja faktiskt, igen. Blir lycklig i hela kroppen när jag tänker på att det går mer och mer mot vår och att det finns hur många sådana där fina helger som helst framför oss. Som liksom bara väntar på oss. Fler helger med direkt efter jobbet-vin med världens bästa tjejer, sovmorgon, caféfrukost, planlöst på stan-strosande med mamma, uteserveringslunch, tacosmiddag med Erika och dans till alldeles för långt efter att solen gått upp. Och sedan söndagsfilm med Sofia såklart. Så maxat och så perfekt. Fördel nummer 178 med att bli vuxen och slippa jobba helg. Absolut det bästa som hänt efter uteserveringshäng, solglasögon och vårsnygga män. Gillar lyxen i att inte behöva bry sig om något annat än vad tusan man ska ha på sig och hur fasen vinet ska korkas upp när ingen vinöppnare finns till hands. Åhå-jaja. Så det kan gå. Och nu är det bara två små jobbdagar kvar, sedan är det helg och hela fyra dagar ledigt igen. 

Nu ska jag sova, ville bara kika in och säga hej. Puss.

23 mars 2015

Och det kommer ta lång tid innan jag glömmer detdär.


Har haft en såndär drömmig helg som man nästan inte kan tro är sann när man vaknar på måndag morgon. Var det där verkligen på riktigt? Jo faktiskt, så var det det. Extra lång var den också, för tydligen hade jag atk-timmar att ta ut. Innan jag började på MQ hade jag inte en aning om vad det betydde och det vet jag väl inte riktigt nu heller, men något bra är det ju iallafall, det har jag ju förstått. "Okej, jag är väl ledig på fredag då". De positiva sakerna med att kliva in i vuxenvärlden bara adderas för varje dag som går. Och det bästa med att vara liten i vuxenvärlden är att man får vara liten och stor på samma gång. Som att konstatera att "ledig fredag måste ju ändå betyda spontan torsdagsdans, väl?" Johå då. Så jag & Sofia tog en bil och flydde till Borås. Åt korv med bröd och drack bubbel ur fina glas. Svirade om till den svåraste klänningen vi kunde hitta och fuldansade så att hela huset skakade. Och sedan promenerade de elva tusen stegen till bussen för att få dricka drinkar och dansa på hyllan till töntig musik. Precis som under tiden innan vuxenvärlden hunnit fånga mig i sitt grepp. Det absolut bästa med att gå ut och torsdagsdansa, vet ni vad det är? Det är att man vaknar upp på fredag och helgen knappt hunnit börja än, fast man själv hunnit låtsas som att det varit helg hur länge som helst. Och så kan man ha en utflyktsdag och sedan en lugn fredagskväll hemma i soffan och sedan vakna på lördag och konstatera att det är dansdags igen. Konsten att maxa helgen med så mycket dans det bara går, ni vet. 

När vi ändå pratar lördagskväll. Herregud vilken kväll, helt i en klass för sig. Att ha nio fina personer på middag i stugan. Dricka cosmo ur gulrandiga sugrör, ha vinprovning med Hanna som vinexpert, bjuda på pasta med orimligt mycket grädde i, spela alias, dricka kaffeshots och sedan dansa så mycket att man tappar bort tiden totalt. Precis allt det som krävs för att en lördagskväll ska bli precis hur bra som helst.

Titta här bara så fint:
IMG_5777-001

Föreställ er sedan att du inte bara får med dig ett eller ens två hemsläp, utan tre, och att alla råkar vara några av de bästa personerna du vet. Så att ni kan äta långfrukost och ha en mysdag i soffan hela söndagen sen. Ja, herrejesus så bra. Snälla ge mig några lugna dagar med jobb nu och sedan tänker jag mig att vi kan ta en såndär panghelg till, tack. 

PS. Har ni inget speciellt för er i måndagsnatten tycker jag att ni ska lyssna på Joel Almes nya skiva.  Att börja skriva på svenska kan ju ha varit det bästa beslutet han tagit i sitt liv. Lyssna själva och se - ett litet tips sådär bara. 

14 mars 2015

Födelsedagsveckan.


Den här veckan har bara sprungit förbi. Födelsedagsveckan. I tisdags hade jag alla mina bästa vänner här på middag. Tänk va, alla mina bästa vänner. Så fantastiskt fint var det. Jag var så lycklig morgonen efter att jag liksom studsade till bussen som på små fluffiga moln. Och sådär har veckan fortsatt sedan. Med sockervaddsmorgnar, rekordsnabba jobbdagar och med fina människor runtomkring. Så lycklig man kan bli, av vänner och vår.  

Jag har dessutom funnit en ny vän. Erika, som är så himla bra. Igår var vi på tredje lång och drack fredagsvin. Skulle "ta ett glas och se vart vi går sen", men kom inte därifrån förrän efter sju timmar och betydligt fler glas vin än tänkt. Och det som kändes som att vi bara varit där en liten stund. Idag var det precis likadant. Möttes på Järntorget för en loppisdag. Gick till två affärer innan vi bara skulle "ta en liten fikapaus", men när vi var färdigpratade hade visst alla affärer stängt. Med vissa personer är det ju bara sådär. Så lätt. Ni vet som när det känns som att man känt någon i ungefär hela sitt liv, fast man precis mötts? 

I min telefon finns nu ett nytt fredagscitat: "När aw:n blir lika lång som arbetsdagen, då vet man att det varit en bra fredagskväll". Tänker att det är en bra tumregel att ha för kommande fredagar bara. 

Imorgon kommer familjen hem och det ska bli så himla fint att få krama om dem igen.

12 mars 2015

Tinnitus i hjärtat.

IMG_5696
Att få blombud ifrån alperna & att få fira sin födelsedag med alla sina bästa vänner på en och samma gång. Så fint så att hjärtat nästan går itu.

09 mars 2015

Söndagsfrukost framför Vasaloppet.

IMG_5649

Min söndagsmorgon började där min lördagkväll slutade, i soffan för mig själv. Med en sådan där typisk helgfrukost uppdukad framför mig, ljudet av Vasaloppet på i bakgrunden och strimmor av vårljus genom fönstret hade jag en så himla mysig stund där för mig själv. Precis den där stunden på helgen, vid den första koppen kaffe på en helt oplanerad dag, det är oftast den allra bästa stunden enligt mig. 

08 mars 2015

En lördagskväll hemma själv.


Hela familjen har åkt till Alperna, men glömt mig kvar. Medan de sitter på en buss genom Tyskland sitter jag uppkrupen i soffan med en film och min favoritglass, den som vi alltid fick hos farmor & farfar när vi var små. Även fast det är en sådan där klysch-film om henne och honom som man vet kommer sluta lyckligt till slut så lyckas jag låta några tårar rinna ner för mina kinder när eftertexterna rullar igång. Det verkar ha blivit min nya grej det där, att gråta till film. Tror faktiskt inte att jag sett en enda det senaste halvåret utan att gråta en skvätt. Men så är man ju född till att vara en hopplös känslomänniska och obotlig romantiker också, och på något vänster verkar det där ha förstärkts på sista tiden, så det kanske inte är så konstigt ändå. 

Hela lördagskvällen slits jag mellan att tycka att det är fantastiskt fint att ha en hel kväll hemma för mig själv och att undra om det kanske hade varit ännu roligare att vara i Borås och dansa en sväng. Får ett sms ifrån Madde där det står "Är så sugen på fuldans, men har ingen Johanna här" och jag svarar henne att det suger att vi inte bor i samma stad. Det där med att ha sina bästa vänner så utspridda och på två olika håll, jag antar att det är så det blir när man bor i två städer och har sitt liv med ena foten i Borås och andra i Göteborg.

Det är fint när man får sådana där sms iallafall, som liksom innehåller nästan exakt det man själv tänkt precis. Jag tänker att det är sådana små saker som visar att man på ett så himla klockrent sätt hör ihop. Som alla gånger det visat sig att Sofia & jag tänkt på varandra precis samtidigt och tänkt sådär likadant. Eller som de där gångerna när vi sagt så himla konstiga saker på precis samma gång.  Jag tycker att det finns något så väldigt fint i det. Henne ska jag förresten på något vänster lyckas underhålla mig utan i nio dagar nu. Tänker att jag inte alls vet hur det ska gå och när jag gått och lagt mig har jag hennes lampa tänd för att det inte ska kännas så tomt. Nästan en hel helg till alltså. Ska bli spännande att se om jag fortfarande tycker att det är ganska skönt att ha huset för mig själv eller om det där hunnit övergå till extrem rastlöshet när veckan är slut. 

07 mars 2015

När jag går med dig sjunger fåglar.

IMG_4044 Mitt lilla lyckopiller, hur skulle jag överlevt den här hösten utan dig?

01 mars 2015

Sådant som gör att man härdar ut vintern och överlever fastän det regnar & är grått:


  • Att vakna tidigt en lördagsmorgon med sockerdricka i hjärtat efter världsfint fredagsbästishäng med Sara & Madeleine. 
  • Födelsedagsplanerande.
  • Fredagsmorgnar på bussen på väg till jobbet med Fredagspodden i hörlurarna. 
  • Att solen kanske eventuellt kan få för sig att titta fram någon sekund och skiner in igenom fönstret och liksom lyser upp hela rummet sådär som den egentligen bara gör när det är vår. 
  • Att skvallra om killar med Sofia & mormor och upptäcka att sådär som mormor berättar att det känns känns det precis för oss med. Att det liksom inte är någon skillnad ifall man är tjugo, nästan tjugofyra eller sjuttiofem. 
  • Att ha världens fluffigaste duntäcke att krypa ner i varje kväll. 
  • Att vi infört en ny veckovis tradition med fredagsbubbel i vårt liv, bara för att fira livet som är så bra. 
  • Hemma-lördagsbrunch. 
  • Drömmiga minnen från Paris, Berlin & Budapest, som jag & Sofia alltid kommer dela med bara varandra. 
  • Att få höra att jobbarkompisarna på MQ tycker att man gör ett bra jobb och sedan få förlängt.
  • Att hänga in nya sommarplagg i garderoben och fantisera om alla minnen som kommer skapas i sommar tillsammans med dem. 
  • Trettiofyra framkallade bilder från 2014 som påminner om många fantastiskt fina stunder från det där året som var väldigt omtumlande på alla sätt & vis. 
  • Familjemiddagar fyllda med knäppa diskussioner, prata-i-munnen-på-varandra-fasoner och skratt.
  • Dansgolvshångel. 
  • Att efter ett glas vin för mycket en torsdagskväll med Hanna konstatera att livet sällan blir så bra som när man catchar upp livet över just några för många glas torsdagsvin. 
  • Ullevi-versionerna av Brännö serenad, Det är så jag säger det och Nu kan du få mig så lätt. Får andnöd och fladder i hela hjärtat varje gång jag lyssnar på någon av dem. 
  • Att ha ett kontorsjobb så man kan smygbörja använda vårskorna inomhus i väntan på att allt det blöta försvunnit och allt grus tagits bort. 
  • Att bota en livskrisande syster med shopping & scones. Lovar att det är absolut bästa sättet att tona ner varför-bor-vi-inte-i-Paris?-ångesten och skjuta fram alla svåra framtidsfrågor ett slag. 
  • Mitt-i-veckan-biobesök. 
  • Hej-min-syster-tycker-du-är-fett-snygg-lappar och andra pinsamma (gulliga) raggningsknep att skratta ihjäl sig till dagen efter när man vaknar upp. 
  • Att dansa fult och stort och alldeles för mycket på ett dimmigt dansgolv utan att bry sig ett enda dugg om vad alla andra tycker eller hur det ser ut. 
  • Att redan nu leta efter sommarens bikini, i alldeles perfekt navelhög modell, bara för att det känns som att det kommer gå lite snabbare till sommar då.
  • Och att inse att nu har det faktiskt hunnit bli mars och det betyder att det kanske inte är sådär megalång tid kvar tills gatorna är sopade, vinterjackorna kan hängas undan och solglasögonen kan få åka på. 

10 februari 2015

När livet stannar till för ett slag.


Jag försvann härifrån. Helt utan förvarning försvann jag ett halvt år. När jag skrev sist, sjätte augusti, var det fortfarande sommar och varmt. Min semesters sista dag. Jag satt i bilen på väg hem från Stockholm, lycklig för att jag haft 17 fina semesterdagar med världens finaste familj. Jag minns det faktiskt fortfarande, hur glad jag var under de där dagarna som jag fick spendera med Sofia, mamma & pappa på olika sätt. Jag hade tyckt det varit jobbigt att flytta och inte längre få träffa dem varje dag. Att inte på samma sätt få vara en del av den där vardagen, att inte helt kunna vara med i våran lilla familj. Så att vara samlad hela familjen sådär igen, jag minns att jag tyckte det var så himla fint.

Men det där är alltså ett halvår sedan nu. Nu är det vinter och kallt, och det är så otroligt mycket som hänt sedan dess.

Utan förvarning, sa vi. Jag vet inte, var det så? När jag läser igenom det jag skrev under den sista månaden tycker jag att det märks ganska tydligt ändå. Att någonting var fel, att det var någonting som inte kändes riktigt bra. Jag minns att jag hela sommaren gick och var nervös inför framtiden. Oroade mig och undrade hur allt skulle bli. Kunde liksom inte riktigt leva i nuet fullt ut. Såhär i efterhand förstår jag att det förmodligen bara var en av de där någontingen, att det där kanske mest var en täckmantel för det som egentligen kändes fel.

Efteråt var det inte bara härifrån jag försvann. Man kan väl säga egentligen att jag under en tid försvann från en stor del av mitt liv.  Plötsligt tyckte jag inte alls om att göra flera av de där sakerna jag tidigare tyckt så mycket om. Att läsa bloggar, pyssla, fotografera. Inget av det där tyckte jag längre var något kul. Men jag tänker att det kanske inte är så konstigt ändå. Tror nog att det kanske till och med är ganska normalt. För på vilket sätt det än sker, varför och hur det än går till, så är det en enorm omställning i ens liv när två personer ska bli en.

Under 7 år, 10 månader och 15 dagar varade vår fina saga. Men så plötsligt kände jag en dag i slutet på sommaren att jag inte ville mer, för plötsligt kändes det inte sådär pirrigt och färgsprakande mer, och sedan den dagen är han och jag inte längre vi. Det är ett halvår sedan nu som jag försökte förklara för honom med tårarna rinnandes ner för mina kinder att jag behövde få vara själv ett tag. Ett halvår som känts som en evighet, men på samma gång som en enda liten dag. Sommar har blivit höst, som blivit vinter, som kanske förhoppningsvis börjat gå mot vår igen, och det känns knäppt att jag varit bara jag under så lång tid. Det har blivit ett nytt år och är ungefär tjugo grader kallare ute nu, men det är inte bara det som gör att det känns så annorlunda, för nästan precis allt är totalt förändrat nu.

Det där med att försvinna från allt, jag tror att det var bra. Jag tror att jag behövde det för att hitta mig själv i allt det här. För att försöka reda ut saker och ting och för att försöka hitta en ny vardag i mitt liv. Att få släppa vissa saker, för att istället koncentrera mig på det som verkligen känns. Som att hela tiden ha en mammaaxel att luta sig mot, en vän att ringa eller en syster som frågar om man inte vill dela säng. Allt det där som är så kolossalt viktigt när livet stannar till för ett slag.

Och någon gång, kanske när februarisolen börjar titta fram, när man pausat från livet tillräckligt länge, kommer inspirationen tillbaka igen. För till slut är man inte sådär hemskt förvirrad längre, utan en dag kommer man på att man nog faktiskt har börjat hitta tillbaka till sig själv. Och så småningom börjar det till och med bli roligt att fotografera och skriva igen. 

06 augusti 2014

140806 - 17 dagars drömsemester.

IMG_3383 IMG_3718 IMG_3844 IMG_3650 IMG_3438 IMG_3362 IMG_3483 IMG_3794 IMG_3778 IMG_3606 IMG_3721 IMG_3612 IMG_3481

Nu är vi på väg hem från Stockholm, den här semesterns sista utflyktsmål, och imorgon är jag tillbaka på Liseberg igen. Det känns såklart fint, men på samma gång lite knasigt efter att ha varit ledig hela sjutton dagar i sträck. Precis som förra året har jag haft en såndär drömmig semester som man nästan inte kan förstå är sann.

Att vakna bredvid Sofia varje morgon, äta långfrukost med kaffe, frallor och hela köret över Borås Tidning på altanen, gå ner på bryggan och ta ett morgondopp, lyssna på podcast på gräsmattan eller läsa en bok på bryggan, dricka eftermiddagskaffe vid de vita trädgårdsmöblerna, tvätta håret i sjön, cykla till stan för att äta middag medan solen går ner, ta en kvällstur med båten på en alldeles spegelblank sjö, nattbada, dricka egengjorda sommardrinkar, spendera nätterna med att titta på svenska deckare tätt ihop och kanske åka på någon utflykt när rastlösheten kryper sig på. Att vara samlad hela familjen igen - varje dag, dygnet runt. Kan inte tänka mig ett enda sätt som skulle vara bättre att spendera sin sommar på.

03 augusti 2014

140803 - Ifall vi stannar tiden prick still

IMG_4151

Augusti och tre dagar kvar på semestern, vilket betyder att den här sommaren är farligt nära att ta slut. Och jag får ont i magen när jag tänker så. Den här sommaren skulle ju inte ta slut. Vi sa ju det. Visst gjorde vi? Visst var vi överens om att just den här hösten skulle vänta med att dyka upp? Det där med att antagningsbeskedet kom gjorde mig visst inte så mycket klarare ändå. Tredje reserv på masterprogrammet och jag undrar alltså fortfarande vart jag ska ta vägen i höst. Fortsätta plugga? Jobba? Eller kanske bara fly iväg? Undrar vem det är som vet egentligen. Kanske jag på onsdag, när andra antagningsbeskedet tydligen kommer ut. Annars antar jag att det bara är att fortsätta vänta och se. Förr eller senare måste väl den där uppenbarelsen komma ändå? Och medan vi väntar kanske vi bara kan stanna tiden lite prick still ändå och liksom vägra låta sommaren ta slut?