23 mars 2015

Och det kommer ta lång tid innan jag glömmer detdär.


Har haft en såndär drömmig helg som man nästan inte kan tro är sann när man vaknar på måndag morgon. Var det där verkligen på riktigt? Jo faktiskt, så var det det. Extra lång var den också, för tydligen hade jag atk-timmar att ta ut. Innan jag började på MQ hade jag inte en aning om vad det betydde och det vet jag väl inte riktigt nu heller, men något bra är det ju iallafall, det har jag ju förstått. "Okej, jag är väl ledig på fredag då". De positiva sakerna med att kliva in i vuxenvärlden bara adderas för varje dag som går. Och det bästa med att vara liten i vuxenvärlden är att man får vara liten och stor på samma gång. Som att konstatera att "ledig fredag måste ju ändå betyda spontan torsdagsdans, väl?" Johå då. Så jag & Sofia tog en bil och flydde till Borås. Åt korv med bröd och drack bubbel ur fina glas. Svirade om till den svåraste klänningen vi kunde hitta och fuldansade så att hela huset skakade. Och sedan promenerade de elva tusen stegen till bussen för att få dricka drinkar och dansa på hyllan till töntig musik. Precis som under tiden innan vuxenvärlden hunnit fånga mig i sitt grepp. Det absolut bästa med att gå ut och torsdagsdansa, vet ni vad det är? Det är att man vaknar upp på fredag och helgen knappt hunnit börja än, fast man själv hunnit låtsas som att det varit helg hur länge som helst. Och så kan man ha en utflyktsdag och sedan en lugn fredagskväll hemma i soffan och sedan vakna på lördag och konstatera att det är dansdags igen. Konsten att maxa helgen med så mycket dans det bara går, ni vet. 

När vi ändå pratar lördagskväll. Herregud vilken kväll, helt i en klass för sig. Att ha nio fina personer på middag i stugan. Dricka cosmo ur gulrandiga sugrör, ha vinprovning med Hanna som vinexpert, bjuda på pasta med orimligt mycket grädde i, spela alias, dricka kaffeshots och sedan dansa så mycket att man tappar bort tiden totalt. Precis allt det som krävs för att en lördagskväll ska bli precis hur bra som helst.

Titta här bara så fint:
IMG_5777-001

Föreställ er sedan att du inte bara får med dig ett eller ens två hemsläp, utan tre, och att alla råkar vara några av de bästa personerna du vet. Så att ni kan äta långfrukost och ha en mysdag i soffan hela söndagen sen. Ja, herrejesus så bra. Snälla ge mig några lugna dagar med jobb nu och sedan tänker jag mig att vi kan ta en såndär panghelg till, tack. 

PS. Har ni inget speciellt för er i måndagsnatten tycker jag att ni ska lyssna på Joel Almes nya skiva.  Att börja skriva på svenska kan ju ha varit det bästa beslutet han tagit i sitt liv. Lyssna själva och se - ett litet tips sådär bara. 

14 mars 2015

Födelsedagsveckan.


Den här veckan har bara sprungit förbi. Födelsedagsveckan. I tisdags hade jag alla mina bästa vänner här på middag. Tänk va, alla mina bästa vänner. Så fantastiskt fint var det. Jag var så lycklig morgonen efter att jag liksom studsade till bussen som på små fluffiga moln. Och sådär har veckan fortsatt sedan. Med sockervaddsmorgnar, rekordsnabba jobbdagar och med fina människor runtomkring. Så lycklig man kan bli, av vänner och vår.  

Jag har dessutom funnit en ny vän. Erika, som är så himla bra. Igår var vi på tredje lång och drack fredagsvin. Skulle "ta ett glas och se vart vi går sen", men kom inte därifrån förrän efter sju timmar och betydligt fler glas vin än tänkt. Och det som kändes som att vi bara varit där en liten stund. Idag var det precis likadant. Möttes på Järntorget för en loppisdag. Gick till två affärer innan vi bara skulle "ta en liten fikapaus", men när vi var färdigpratade hade visst alla affärer stängt. Med vissa personer är det ju bara sådär. Så lätt. Ni vet som när det känns som att man känt någon i ungefär hela sitt liv, fast man precis mötts? 

I min telefon finns nu ett nytt fredagscitat: "När aw:n blir lika lång som arbetsdagen, då vet man att det varit en bra fredagskväll". Tänker att det är en bra tumregel att ha för kommande fredagar bara. 

Imorgon kommer familjen hem och det ska bli så himla fint att få krama om dem igen.

12 mars 2015

Tinnitus i hjärtat.

IMG_5696
Att få blombud ifrån alperna & att få fira sin födelsedag med alla sina bästa vänner på en och samma gång. Så fint så att hjärtat nästan går itu.

09 mars 2015

Söndagsfrukost framför Vasaloppet.

IMG_5649

Min söndagsmorgon började där min lördagkväll slutade, i soffan för mig själv. Med en sådan där typisk helgfrukost uppdukad framför mig, ljudet av Vasaloppet på i bakgrunden och strimmor av vårljus genom fönstret hade jag en så himla mysig stund där för mig själv. Precis den där stunden på helgen, vid den första koppen kaffe på en helt oplanerad dag, det är oftast den allra bästa stunden enligt mig. 

08 mars 2015

En lördagskväll hemma själv.


Hela familjen har åkt till Alperna, men glömt mig kvar. Medan de sitter på en buss genom Tyskland sitter jag uppkrupen i soffan med en film och min favoritglass, den som vi alltid fick hos farmor & farfar när vi var små. Även fast det är en sådan där klysch-film om henne och honom som man vet kommer sluta lyckligt till slut så lyckas jag låta några tårar rinna ner för mina kinder när eftertexterna rullar igång. Det verkar ha blivit min nya grej det där, att gråta till film. Tror faktiskt inte att jag sett en enda det senaste halvåret utan att gråta en skvätt. Men så är man ju född till att vara en hopplös känslomänniska och obotlig romantiker också, och på något vänster verkar det där ha förstärkts på sista tiden, så det kanske inte är så konstigt ändå. 

Hela lördagskvällen slits jag mellan att tycka att det är fantastiskt fint att ha en hel kväll hemma för mig själv och att undra om det kanske hade varit ännu roligare att vara i Borås och dansa en sväng. Får ett sms ifrån Madde där det står "Är så sugen på fuldans, men har ingen Johanna här" och jag svarar henne att det suger att vi inte bor i samma stad. Det där med att ha sina bästa vänner så utspridda och på två olika håll, jag antar att det är så det blir när man bor i två städer och har sitt liv med ena foten i Borås och andra i Göteborg.

Det är fint när man får sådana där sms iallafall, som liksom innehåller nästan exakt det man själv tänkt precis. Jag tänker att det är sådana små saker som visar att man på ett så himla klockrent sätt hör ihop. Som alla gånger det visat sig att Sofia & jag tänkt på varandra precis samtidigt och tänkt sådär likadant. Eller som de där gångerna när vi sagt så himla konstiga saker på precis samma gång.  Jag tycker att det finns något så väldigt fint i det. Henne ska jag förresten på något vänster lyckas underhålla mig utan i nio dagar nu. Tänker att jag inte alls vet hur det ska gå och när jag gått och lagt mig har jag hennes lampa tänd för att det inte ska kännas så tomt. Nästan en hel helg till alltså. Ska bli spännande att se om jag fortfarande tycker att det är ganska skönt att ha huset för mig själv eller om det där hunnit övergå till extrem rastlöshet när veckan är slut. 

07 mars 2015

När jag går med dig sjunger fåglar.

IMG_4044 Mitt lilla lyckopiller, hur skulle jag överlevt den här hösten utan dig?

01 mars 2015

Sådant som gör att man härdar ut vintern och överlever fastän det regnar & är grått:


  • Att vakna tidigt en lördagsmorgon med sockerdricka i hjärtat efter världsfint fredagsbästishäng med Sara & Madeleine. 
  • Födelsedagsplanerande.
  • Fredagsmorgnar på bussen på väg till jobbet med Fredagspodden i hörlurarna. 
  • Att solen kanske eventuellt kan få för sig att titta fram någon sekund och skiner in igenom fönstret och liksom lyser upp hela rummet sådär som den egentligen bara gör när det är vår. 
  • Att skvallra om killar med Sofia & mormor och upptäcka att sådär som mormor berättar att det känns känns det precis för oss med. Att det liksom inte är någon skillnad ifall man är tjugo, nästan tjugofyra eller sjuttiofem. 
  • Att ha världens fluffigaste duntäcke att krypa ner i varje kväll. 
  • Att vi infört en ny veckovis tradition med fredagsbubbel i vårt liv, bara för att fira livet som är så bra. 
  • Hemma-lördagsbrunch. 
  • Drömmiga minnen från Paris, Berlin & Budapest, som jag & Sofia alltid kommer dela med bara varandra. 
  • Att få höra att jobbarkompisarna på MQ tycker att man gör ett bra jobb och sedan få förlängt.
  • Att hänga in nya sommarplagg i garderoben och fantisera om alla minnen som kommer skapas i sommar tillsammans med dem. 
  • Trettiofyra framkallade bilder från 2014 som påminner om många fantastiskt fina stunder från det där året som var väldigt omtumlande på alla sätt & vis. 
  • Familjemiddagar fyllda med knäppa diskussioner, prata-i-munnen-på-varandra-fasoner och skratt.
  • Dansgolvshångel. 
  • Att efter ett glas vin för mycket en torsdagskväll med Hanna konstatera att livet sällan blir så bra som när man catchar upp livet över just några för många glas torsdagsvin. 
  • Ullevi-versionerna av Brännö serenad, Det är så jag säger det och Nu kan du få mig så lätt. Får andnöd och fladder i hela hjärtat varje gång jag lyssnar på någon av dem. 
  • Att ha ett kontorsjobb så man kan smygbörja använda vårskorna inomhus i väntan på att allt det blöta försvunnit och allt grus tagits bort. 
  • Att bota en livskrisande syster med shopping & scones. Lovar att det är absolut bästa sättet att tona ner varför-bor-vi-inte-i-Paris?-ångesten och skjuta fram alla svåra framtidsfrågor ett slag. 
  • Mitt-i-veckan-biobesök. 
  • Hej-min-syster-tycker-du-är-fett-snygg-lappar och andra pinsamma (gulliga) raggningsknep att skratta ihjäl sig till dagen efter när man vaknar upp. 
  • Att dansa fult och stort och alldeles för mycket på ett dimmigt dansgolv utan att bry sig ett enda dugg om vad alla andra tycker eller hur det ser ut. 
  • Att redan nu leta efter sommarens bikini, i alldeles perfekt navelhög modell, bara för att det känns som att det kommer gå lite snabbare till sommar då.
  • Och att inse att nu har det faktiskt hunnit bli mars och det betyder att det kanske inte är sådär megalång tid kvar tills gatorna är sopade, vinterjackorna kan hängas undan och solglasögonen kan få åka på. 

10 februari 2015

När livet stannar till för ett slag.


Jag försvann härifrån. Helt utan förvarning försvann jag ett halvt år. När jag skrev sist, sjätte augusti, var det fortfarande sommar och varmt. Min semesters sista dag. Jag satt i bilen på väg hem från Stockholm, lycklig för att jag haft 17 fina semesterdagar med världens finaste familj. Jag minns det faktiskt fortfarande, hur glad jag var under de där dagarna som jag fick spendera med Sofia, mamma & pappa på olika sätt. Jag hade tyckt det varit jobbigt att flytta och inte längre få träffa dem varje dag. Att inte på samma sätt få vara en del av den där vardagen, att inte helt kunna vara med i våran lilla familj. Så att vara samlad hela familjen sådär igen, jag minns att jag tyckte det var så himla fint.

Men det där är alltså ett halvår sedan nu. Nu är det vinter och kallt, och det är så otroligt mycket som hänt sedan dess.

Utan förvarning, sa vi. Jag vet inte, var det så? När jag läser igenom det jag skrev under den sista månaden tycker jag att det märks ganska tydligt ändå. Att någonting var fel, att det var någonting som inte kändes riktigt bra. Jag minns att jag hela sommaren gick och var nervös inför framtiden. Oroade mig och undrade hur allt skulle bli. Kunde liksom inte riktigt leva i nuet fullt ut. Såhär i efterhand förstår jag att det förmodligen bara var en av de där någontingen, att det där kanske mest var en täckmantel för det som egentligen kändes fel.

Efteråt var det inte bara härifrån jag försvann. Man kan väl säga egentligen att jag under en tid försvann från en stor del av mitt liv.  Plötsligt tyckte jag inte alls om att göra flera av de där sakerna jag tidigare tyckt så mycket om. Att läsa bloggar, pyssla, fotografera. Inget av det där tyckte jag längre var något kul. Men jag tänker att det kanske inte är så konstigt ändå. Tror nog att det kanske till och med är ganska normalt. För på vilket sätt det än sker, varför och hur det än går till, så är det en enorm omställning i ens liv när två personer ska bli en.

Under 7 år, 10 månader och 15 dagar varade vår fina saga. Men så plötsligt kände jag en dag i slutet på sommaren att jag inte ville mer, för plötsligt kändes det inte sådär pirrigt och färgsprakande mer, och sedan den dagen är han och jag inte längre vi. Det är ett halvår sedan nu som jag försökte förklara för honom med tårarna rinnandes ner för mina kinder att jag behövde få vara själv ett tag. Ett halvår som känts som en evighet, men på samma gång som en enda liten dag. Sommar har blivit höst, som blivit vinter, som kanske förhoppningsvis börjat gå mot vår igen, och det känns knäppt att jag varit bara jag under så lång tid. Det har blivit ett nytt år och är ungefär tjugo grader kallare ute nu, men det är inte bara det som gör att det känns så annorlunda, för nästan precis allt är totalt förändrat nu.

Det där med att försvinna från allt, jag tror att det var bra. Jag tror att jag behövde det för att hitta mig själv i allt det här. För att försöka reda ut saker och ting och för att försöka hitta en ny vardag i mitt liv. Att få släppa vissa saker, för att istället koncentrera mig på det som verkligen känns. Som att hela tiden ha en mammaaxel att luta sig mot, en vän att ringa eller en syster som frågar om man inte vill dela säng. Allt det där som är så kolossalt viktigt när livet stannar till för ett slag.

Och någon gång, kanske när februarisolen börjar titta fram, när man pausat från livet tillräckligt länge, kommer inspirationen tillbaka igen. För till slut är man inte sådär hemskt förvirrad längre, utan en dag kommer man på att man nog faktiskt har börjat hitta tillbaka till sig själv. Och så småningom börjar det till och med bli roligt att fotografera och skriva igen. 

06 augusti 2014

140806 - 17 dagars drömsemester.

IMG_3383 IMG_3718 IMG_3844 IMG_3650 IMG_3438 IMG_3362 IMG_3483 IMG_3794 IMG_3778 IMG_3606 IMG_3721 IMG_3612 IMG_3481

Nu är vi på väg hem från Stockholm, den här semesterns sista utflyktsmål, och imorgon är jag tillbaka på Liseberg igen. Det känns såklart fint, men på samma gång lite knasigt efter att ha varit ledig hela sjutton dagar i sträck. Precis som förra året har jag haft en såndär drömmig semester som man nästan inte kan förstå är sann.

Att vakna bredvid Sofia varje morgon, äta långfrukost med kaffe, frallor och hela köret över Borås Tidning på altanen, gå ner på bryggan och ta ett morgondopp, lyssna på podcast på gräsmattan eller läsa en bok på bryggan, dricka eftermiddagskaffe vid de vita trädgårdsmöblerna, tvätta håret i sjön, cykla till stan för att äta middag medan solen går ner, ta en kvällstur med båten på en alldeles spegelblank sjö, nattbada, dricka egengjorda sommardrinkar, spendera nätterna med att titta på svenska deckare tätt ihop och kanske åka på någon utflykt när rastlösheten kryper sig på. Att vara samlad hela familjen igen - varje dag, dygnet runt. Kan inte tänka mig ett enda sätt som skulle vara bättre att spendera sin sommar på.

03 augusti 2014

140803 - Ifall vi stannar tiden prick still

IMG_4151

Augusti och tre dagar kvar på semestern, vilket betyder att den här sommaren är farligt nära att ta slut. Och jag får ont i magen när jag tänker så. Den här sommaren skulle ju inte ta slut. Vi sa ju det. Visst gjorde vi? Visst var vi överens om att just den här hösten skulle vänta med att dyka upp? Det där med att antagningsbeskedet kom gjorde mig visst inte så mycket klarare ändå. Tredje reserv på masterprogrammet och jag undrar alltså fortfarande vart jag ska ta vägen i höst. Fortsätta plugga? Jobba? Eller kanske bara fly iväg? Undrar vem det är som vet egentligen. Kanske jag på onsdag, när andra antagningsbeskedet tydligen kommer ut. Annars antar jag att det bara är att fortsätta vänta och se. Förr eller senare måste väl den där uppenbarelsen komma ändå? Och medan vi väntar kanske vi bara kan stanna tiden lite prick still ändå och liksom vägra låta sommaren ta slut?

30 juli 2014

140730 - Kvällsdopp 20:48

IMG_4035 IMG_4055 IMG_4057 Det somrigaste jag vet - efter kvällscykelturerna in till stan: de obligatoriska kvällsdoppen efter att man cyklat alldeles för fort i alla uppförsbackarna på väg hem.

29 juli 2014

140729 - "Det som är otråkigt med livet är att man kan göra nästan vad som helst av det"

IMG_3453 IMG_3463

Det sista som står skrivet i mina anteckningar på telefonen. Det var Wikingsson som sa det i sitt sommarprat och jag tyckte det var så bra bara. Klyschigt, men så sant. Fint på något vis. Talar liksom om hur enkelt det borde vara ändå. Hans sommarprat kan förresten vara något utav det finaste jag hört. Jag lyssnade på det häromdagen. Satt ute på gräsmattan och lyssnade genom telefonen och trots att jag fått varningar från både Sofia & Rickard grät jag efteråt så att telefonen blev alldeles blöt. Tänkte på farmor & farfar såklart. Tänkte på hur fint vi alltid hade det ihop och hur mycket jag saknar dem nu. Och så tänkte jag på hur jobbigt det borde kännas att bli gammal. Det känns ju liksom jobbigt redan nu. Alla dessa frågor om vad som ska hända härnäst, vad man ska göra med sitt liv osv. Kanske slipper man dem när man blir gammal på riktigt? Eller kommer man liksom gå runt och fundera på det resten av sitt liv? Jag tänker nämligen att det hade varit lite skönt att få veta det ibland. 

25 juli 2014

140725 - Just nu:

IMG_3590 Två veckors semester i mitt sommarparadis. Så hiskeligt fint och bra att det nästan inte går att tro att det är sant.

04 juli 2014

140704 - Sommaren snurrar fort när vi bara snöar bort.

IMG_3122 IMG_3120

Det har blivit juli och den mesta delen av tiden spenderas på Liseberg. I tisdags när jag skrev schema och upptäckte att herregud, det är ju faktiskt juli nu (!) fick jag en våg av obehagskänslor sköljd över mig. Tänkte att fasen, snart är sommaren slut. Fast jag vet ju att det inte är så och jag försöker att inte tänka så. Istället försöker jag ta vara på sommaren så mycket det bara går. Spenderar de lediga dagarna med Sofia. Reafyndar. Äter middag med familjen. Firar mormor som fyller år. Packar frukost-picknick och tar cykeln ner till Almenäs. Morgonbadar. Innan jobbet-lunchar med Andreas. Dricker tequila och dansar tills solen börjat gå upp. Bakis-solar. Snörar på joggingskorna och springer ett kvällsvarv längs Viskan. Ungefär så. 

Men ändå. Det är något speciellt med den här sommaren alltså. Det går inte att undgå det. Fast jag försöker ta vara på tiden som är nu och försöker stöta bort alla tankar kring framtid och höst finns de med där i huvudet hela tiden ändå. Sista sommaren. Ungefär så känns det och jag känner mig så fullkomligt obekväm i det.

Om en vecka, då kommer antagningsbeskedet för hösten ut. Vi får se. Kanske känns allt lite klarare och bättre då. 

27 juni 2014

140627 - Picknickar, cykelturer, morgonbad osv.

IMG_3035 Svensk sommar alltså. Dör så fint.

23 juni 2014

140623 - En måndag av den braiga typen:

IMG_3196

Jag älskar när veckan inleds med en helledig dag. När man kan sova utan väckarklocka, dricka kaffe i sängen och sedan pyssla omkring här hemma medan man telefonskvallrar med bästis som befinner sig alldeles för långt söderut. När man liksom drar ut på allting och inte gör i ordning sig förrän efter lunch. När man går till bussen, utan att kolla tidtabellen först, eftersom man ändå kommer bli mer än en timma tidig till stan och sedan strosar runt planlöst och tittar i butiker medan man väntar på att klockan ska slå halv två. När man träffar Madde för en fika och man hinner gå igenom allt midsommarskvaller som man inte hunnit gå igenom än, innan man går på det där mötet som egentligen varit det enda inplanerade idag. När man sedan går en sväng till på stan, bara för att man ju faktiskt kan, och lyckas fynda en massa bra saker på rean som börjat idag. När man för en gångs skull både kan handla och laga middag med pojkvännen och när man, innan man kryper ner i sängen igen, bestämt med syster att både den lediga tisdagen och den lediga onsdagen ska spenderas ihop. 

140623 - Sommardrömmen:

IMG_3063Alltså, titta bara. Kan nästan inte tänka mig något bättre än det här.

22 juni 2014

140622 - Världens mysigaste midsommarhelg.

IMG_3176 IMG_3179

Sitter uppkrupen i sängen efter jobbet och tänker tillbaka på världens mysigaste midsommarhelg. Att få spendera en hel helg med familjen på Källvik. Ni anar inte vilken lyx det är. Och vilka sommarkänslor det bär med sig sen. Mycket somrigare än så blir det inte vill jag lova. Att packa en helgväska, handla med mamma, äta grillat till middag, sitta tätt ihoptryckta i soffan, somna framför tv:n och morgonen efter bli väckt av Sofia när frukosten är klar. Precis allt det där tycker jag ju så mycket om. Att dessutom få ha världens mysigaste kompisar över på midsommarfirande var ju bara så himla bra. Att spotta groda och leka andra egenpåhittade 5-kampslekar, äta potatis, dricka äcklig snaps, sjunga snappsvisor så högt man bara kan, skjuta bubbel-korkar, spela alias på vårt nya loft, ramla iväg till fest på Ekebo och dansa till "fucka ur" det fulaste man kan. Så himla himla bra. Någonstans där emellan kan det hända att man ramlar ner i ett dike också, så att ens ben är alldeles trasiga nu, men med så mycket annat fint i bagaget kan man tänka att det faktiskt inte gör någonting

21 juni 2014

140621 - "Dröm en magisk midsommarnattsdröm"

IMG_3139 IMG_3134 IMG_3138 Hoppas att ni har en fin midsommarhelg allihop, att ni njuter av svensk sommar, äter mycket jordgubbar, är med fina människor och tar vara på den fina tiden som är nu. XXX 

16 juni 2014

140616 - En vykortssamling från Barcelona:

IMG_3000 IMG_2961 IMG_2984 IMG_2974 IMG_2970 IMG_2976 Fem dagar med tre världsfina tjejer i en storstad. Så himla drömmigt och bra.