31 maj 2010

100531

I lördags låg vi mest och återhämtade oss från dagen innan, Andreas och jag, och jag mådde mest som tusan i min hals, men en stund på kvällen tog vi en tur med bilen ut till Hönö med mamma & pappa och åt glass. Det var fint.







100531

Idag har varit en så fasligt bra dag. Varför? Jo det ska jag tala om för er.
För att jag haft min första (helgfria) dag i frihet.
För att jag, för första gången på länge, fått en riktig sovmorgon och sovit tills jag vaknade av mig själv.
För att det varit helt underbart väder och jag legat och solat på altanen.
För att jag ätit lunch hos bästa Elin och fått en fin återblick i hur vi ofta hade det förr.
För att jag som vanligt träffat de bästa arbetskompisarna som livat upp stämningen i mitt huvud trots den hemska förkylningen jag åkt på.
För att jag känt den ljuvligt goda lukten av sommar så fort jag kommit i närheten av en syrén.
För att Hjuvik var sådär fasligt vackert när jag gick hem från bussen idag igen.
För att jag hela dagen gått runt och vetat att jag ska få träffa mitt P imorgon.

Det skulle inte göra mig jättemycket om det är ungefär så här alla mina kommande
sommardagar ser ut.

30 maj 2010

100530

Studenten i bilder.

































100530

Jag vet inte om det fungerar, men här är när vi springer ut. Ni bara måste titta på det! (facebook)

29 maj 2010

100529

Studentdagen var helt magisk. Oslagbar är ett annat bra ord.

Dagen började 04:45. Jag gjorde iordning mig och blev skjutsad till prinsgatan där champagnefrukosten skulle äga rum. Det åts jordgubbar och dracks mousserande och klockan 08:06 klev hela klassen på bussen mot Vasa viktoriagatan för att träffa Karin & Tomas i sal 305. Det tittades på bilder från de tre åren och det bjöds på frukt och mycket skratt. Halv tio var det dags för fotografering. Den ägde rum utanför Schillerskas stora portar och mina naglar blev lila av kylan. Men vad gjorde det?

Efter lite mer klassrumshäng samlades skolans alla treor i trapphuset för mösspåtagning. Väldigt traditionell sådan och jag tror att det var där någonstans som jag började förstå att allt detta verkligen händer, på riktigt. Med mössor på och pirr i magen begav sig sedan allihopa för att avnjuta en sista måltid i bamba. Så mycket avnjutet blev det inte, men all personal hade dekorerat och dukat så fint så det gjorde ingenting att det knappt blev något ätit alls. När klockan slagit elva hade alla förflyttat sig till aulan för att lyssna till kören en sista gång och på något sätt hade de faktiskt lyckats denna gång. Allting var så fint och så stämningsfullt och när flaggorna bars in till pampig musik vällde tårarna upp i mina ögon. Inte så att jag grät, men så jag hann tänka efter en gång att detta är sista gången jag är här. Att det faktiskt tar slut nu. Med en otroligt härlig känsla i kroppen samlades vi återigen i sal 305. Denna gång för att säga hejdå. Karin & Tomas fick presenter av oss och Karin höll ett tal som alldeles precis klarade fem minuters-gränsen. Sedan fick fem personer i klassen stipendium och en av dem var jag. När vi var klara med allt det där började klockan närma sig halv ett. Det var dags. Vår klassen skulle springa ut som nummer nio, näst sist, och minuterna innan höll jag på att spricka. Känslan när jag sedan sprang ut genom dörrana med Paulinas hand i min går inte att beskriva. Jag bara skrek. Aldrig, tror jag, att jag varit med om liknande innan. Vi dansade dansen till Riverside och när sista klassen sprungit ut klipptes banden av. Vi var fria.

Någonstans där ute i folkmassan hittade vi Paulinas skylt och där bakom skymtade även min. Mamma, pappa, Sofia, mormor och Andreas var där och jag överöstes med blommor och annat runt min hals. Sedan kom Johanna, Jonna, Linnea, Sofia och Emma och jag fick blommor även av dem. Efter mycket kramande och bildtagande fick vi åter samla ihop oss för att denna gång kliva på vårt flak. Det regnade och Paulina & jag hade regnponchos på oss, men i den stunden tror jag faktiskt inte att något hade kunnat förstöra, så regnet var aldrig något problem. När vi åkte ut från skolgården öste regnet ner och vi bara stod och skrek. Återigen hade vi känslan där. Känslan som inte riktigt går att ta på och som, nu i efterhand, känns helt omöjlig att beskriva. Det slutade regna och vi åkte på vårt flak runt hela Göteborg i säkert nästan två timmar. Vid få tillfällen tidigare har jag sett så få människor på avenyn, men vad gjorde det? Jag bara skrek och jag ville aldrig att det skulle ta slut. När vår färd till slut ändå var över och vi släpptes av på Götaplatsen hittade jag en badandes Elin i poseidon. Vi åkte raggarbil med zebraklädsel hem till Hjuvik och jag kunde inte sluta skratta över hur fult hela grejen var. Väl hemma möttes jag av ballonger och massa folk. Mormor var där. Farmor & farfar. Andreas & Johanna. P-O, Zaida, Börje, Karolina, Magnus & lilla Elias. Alla var där för min skull och jag var så glad att de ville dela dagen med mig. Vi åt buffé och snart kom även Tommy & Lena, Oscar, Alexandra & Olof och Nina, Donna, Ester & Alice. Det var mycket trevligt och jag fick så otroligt fina presenter av alla. Sedan droppade folk av ungefär lite när de ville. När Johanna, Andreas, Elin & jag tog tio-bussen in till stan var Nina, Donna & Alice fortfarande kvar.

Vi gick till Marcus lägenhet i Vasastan och jag minns att jag tänkte att jag inte kommer hänga i Vasa längre nu. Av Marcus fick jag latte för att lindra det onda i min hals och ganska snart gick vi igen. För att komma in på Storan, där studentfesten ägde rum, behövde man nämligen infinna sig där innan tolv. De nästkommande två timmarna befann vi oss alltså dansandes på något av de två dansgolven och när det började bli lite glest mellan människorna bestämde vi oss för att gå. Klockan började väl närma sig halv tre och Andreas, Elin & jag ville dra vidare. Vi skiljdes därför från Jonna, Johanna & Paulina och gick till McDonalds för nattamat. Klockan var väl halv fyra ungefär när vi insåg att vi inte hade några fler planer för kvällen, så Andreas & jag gick hem till Jonna på väldigt lugn efterfest. Där var vi nog bara i en halvtimma ungefär för sedan sa vi att vi tar fem-bussen hem. Där gick jag sen med min studentmössa och med Andreas hand i min genom ett Göteborg som faktiskt ljusnat helt. Nu är det över, tänkte jag. Skolan, studenten och alltihop. Men trots att det kändes lite konstigt så kändes det så obeskrivligt bra. När jag nu sitter här och skriver har jag svårt att känna hur det känns. Jag känner en konstig blandning av lycka och tomhet, men jag tror att det är så det känns. När man tagit studenten och när man dagen efter inser att allt är över. Lite ledsamt, men med gårdagen i bagaget känns det ändå bra. Jag tittar igenom bilderna och inser att jag ser så förjordat lycklig ut på varenda bild. Med risk för att låta klyschig måste jag få säga att jag tror att gårdagen var den lyckligaste dagen i mitt liv. Jag känner redan att jag vill uppleva allt igen.

27 maj 2010

100527

Waaah! Imorgon, imorgon, imorgon! Jag har mycket mycket att göra så ni lär inte höra något mer från mig idag. Inte imorgon heller. Så vi hörs på lördag, mina vänner. Om jag över huvud taget lever efter imorgon det vill säga.

26 maj 2010

100526

4 vackra onsdagsbilder.

25 maj 2010

100525


I förrgår såg Hjuvik ut såhär genom mina solglasögon och jag vet att jag sagt det tusen gånger förut, men Hjuvik måste vara den vackraste platsen på jorden när vädret är sådär.

Imorgon åker jag till skolan tidigt för att göra det attans matteprovet. Jag känner mig ganska säker på att det inte kommer gå vägen, men jag kom fram till att jag trots allt inte har något att förlora.

24 maj 2010

100524


De kan inte mena allvar. Nu dog jag lite inombords faktiskt. Det kan inte regna. Så är det bara.

4 dagar kvar nu. Idag har mamma & jag satt ihop en meny. Tror det blir himlans bra alltså. Men det här med vädret, det måste fixa sig. Jag tror jag ska ta ett litet snack med gubben där uppe. Men det får bli imorgon, för nu ska jag sova. Imorgon klockan ett ska det målas banderoller till flaket. Spännande. Jag har en känsla av att det kan gå precis hur som helst.

100524

Sådan ångest. Jag fick tillbaka mattenationella idag. VG, helt okej. Nöjd. Så betygsprat med Ingvar. "Det lutar åt ett VG". Helt okej. Nöjd. Men så säger han att han tycker att jag borde ha MVG och ger mig förslaget att göra ett prov till. På onsdag. Sådan ångest. Hur gör jag nu? Det som från början var ett tvärsäkert nej börjar nu luta åt att jag kanske ska göra det ändå. Men jag vet inte. Jag trodde att jag var klar med gymnasiet. Men nej. Givetvis inte.

23 maj 2010

100523

Jag har fått fräknar!

100523




Idag är den första söndagen på länge som jag inte behövt plugga någonting. Det har jag firat med att bara vara med min älskade pojk. Han är så bra och så snygg och så söt.
Den här helgen har verkligen varit bäst och om fem dagar tar jag studenten!