26 maj 2015

Vintern är förlåten.

IMG_6219

Tio minuter efter plan i morse bara. Det var väl ändå ganska bra? Tänk att jag blivit så morgonpigg. Även på vardagar. Det kunde ingen tro där i november när varje morgon var en tuff kamp mot väckarklockan och jag fick muta mig själv med både det ena och det andra för att ta mig upp. Tur att det är skillnad nu, men det vore ju nästan konstigt annars i och för sig. Hjuvik doftar syrén och utanför jobbet hör vi studentflak åka förbi. Ni förstår. Blir ju alltid så nostalgisk och tycker ju så mycket om den här tiden som är nu. 

Förra veckan hittade jag två nya pop-pojkar som jag fastnade för. Jonas Bergsten och Glenn Udéhn. Mycket likheter till annat som jag tycker om, fina texter, väldigt göteborgskt och lite småmysiga sådär. Lyssna, så ser ni nog vad jag menar. Och när vi ändå är inne på kulturella tips; The fault in our stars. Herregud en så vacker film. Så hjärtskärande. Jag grät mig såklart igenom halva filmen, men i det här fallet tror jag inte ens att man behöver vara en blödig själ för att gråta en skvätt. Om ni har en lördagskväll till övers, så se den. Det är en film som minst hela jorden behöver se. 

Kanske att även bokhögen här ovan, som damp ner i brevlådan häromdagen, kan bli ett och annat tips? Återkommer såklart om det är något att ha. Måste bara läsa ut de fyra (!) jag redan håller på med först.

25 maj 2015

Årets första utomhuskonsert, första picknicken och en första lunch-cykeltur till stan.


Okej, vi måste prata om helgen. I helgen blev det nämligen officiellt sommar i min värld. När man har dansat till årets första utomhuskonsert, haft första picknicken, gått barnet, ätit frukost ute, premiäranvänt bikinin, tagit första lunch-cykelturen till stan och bränt sig på näsan, då är det nämligen sommar, ni vet. Den euforiska känslan. Första sommardagarna. Känner ni den? Jag ville att helgen aldrig någonsin skulle ta slut. 

Och så vaknar man upp måndag morgon till ett regnigt Borås, med nackspärren från helvetet, för att man dansat för mycket och för vilt. Tur då att man kan kontra med en bokad hotellfrukost på Pigalle. Så att man ändå kan inleda veckan på bästa tänkbara sett, genom att rulla mot kontoret vid sådär halv tio-tiden med en så välfylld mage så att man knappt kan sitta upp. Tur är det också att man (i fyra dagar till) har en fin vän sittandes på andra sidan kontoret som kan slänga iväg "Vad gör du efter jobbet?"-mail när måndags-myrorna i benen börjat titta förbi. "Hänger med dig?" Kanske visste någon att det där mailet skulle trilla in, så att denne någon medvetet såg till att jag glömde träningskläderna hemma och därmed fick den där fina eftermiddagen med second hand-shopping och kaffe på stan? Har man måndagsångest och nackspärr finns det nämligen inget bättre än att prova gamla knäppa kläder och sedan få med sig den allra konstigaste klänningen hem, bara för att. Kan hända att man måste vara lite dum i huvudet för att det ska fungera, men testa, på mig funkar det varje gång.

Jag antar att det var den lilla måndagshälsningen det. Nu ska jag plocka ur knas-klänningen ur tvättmaskinen och sedan somna illa kvickt. Har som mål att vara på jobbet klockan sju imorgon, vi får väl se hur det går med det. 

18 maj 2015

Där, precis ovanför mitt finger, du ser. Dit ska jag åka i höst.

IMG_6216

När mamma ringer och frågar "Ska vi åka till Hongkong i höst?" Ja, då är det väl inte så mycket att tveka på ändå?

17 maj 2015

Drömmer om fräkniga kinder, solblekt hår och brunbrända ben.

IMG_6207 IMG_6203

Att fortsätta köpa sommarplagg som hängs in i garderoben i väntan på att den spårlöst försvunna sommarvärmen ska hitta tillbaks. 

16 maj 2015

Ett eget litet cirkusrum.

IMG_5971 IMG_5975 IMG_5979 IMG_5992 IMG_5969 IMG_5980

Statusen just nu på vårt sovrum? Ett eget litet cirkusrum, med vimplar och pompoms ungefär överallt. Kan hända att jag kanske gick in för det lite väl mycket den här gången. Iallafall verkade det vara det familjen tänkte, när de fick se vad jag gjort. Men nä, jag gillar det ändå. Som en egen liten retroblommig cirkus, vem skulle inte vilja ha det egentligen?

10 maj 2015

Första gången sedan 90-talet hela håret får plats i bild

IMG_8265-001

Skickar sms som inte borde skickas och carpar livet som aldrig förr. Och helt plötsligt klippte jag av mig håret bara sådär. Minst tre gånger per helg får jag sådan där livs-feeling och tänker att "Det här måste ju vara livets meningen ändå". Som när man diskuterar livsviktiga frågor, så som pojkväns-kravlistor och singelliv, och spanar på snygga män över ett, två, tre glas bubbel efter jobbet en fredag. Eller när man över en lördagsmiddag på stan planerar sommaren med sina bästisar. Eller, när man inviger nya cykeln och svischar fram på grusvägar med vitsippehav i alla riktningar runtomkring. Är inte det livet så undrar jag. Och ja, det var väl dessutom den här helgen på ett ungefär. 

04 maj 2015

På vägen hem lovar jag mig själv igen att nästa vecka bjuder jag upp nån, vem som helst


Maj nu. Herregud. "Vad händer med tiden?" och "Det går så fort hela tiden" är det enda jag hör folk prata om. Och ändå är det precis det jag tänker själv med. Förstår inte? Sitter det där i åldern? undrar jag. För visst gick det aldrig så där fort när man var liten? Eller gjorde det det? Blir ju nästan stressad när man inser hur fort det går och samtidigt tänker på hur mycket man vill göra med den där tiden. Och för att motverka ångesten fortsätter jag att skriva in små utflykter och galna upptåg på varenda liten ledig plats i kalendern. Precis som vanligt, med andra ord. 

Förra veckan var ju dessutom kortvecka igen. Lite orderläggning, en gnutta leveransbevakning och ovanligt många fikapauser. Sedan var den veckan i stort sett slut. En mitt i veckan-tur till Borås med bästisfika, fotboll & övernattning på Källvik blev det förresten med, innan det var dags för Valborg och små småningom maj. Erika & jag hade storslagna planer, innefattande vin, picknick och dans. Men när Valborgsvädret lyste med sin frånvaro fick vi tänka om och ha middag hemma istället, innan vi svirade om till partybyxorna, åkte och träffade lite lisebergare och sedan ut för yaki-dans. Dagen efter hade vi mycket att prata om minsann. Ja herregud, en sån kväll. Och en sån vän. Tänk att man kan träffa en person som man klickar med så snabbt och blir så nära på en gång. 

Och i lördags hade vi den officiella rosépremiären i Borås. Blev upphämtade med båt, åkte de få metrarna till Ekebo och parkerade på altanen, inlindade i filtar, med varsitt glas rosé. "Det ÄR inte kallt, det ÄR sommar nu". Älskar den svenska inställningen. Men vad fint det var. Mer sådant här i sommar bestämde vi, innan vi traskade hem i natten, Sofia & jag. 

Nu ska jag krypa ner under täcket. Det är ju trots allt en dag imorgon med. En hel del provhantering och så småningom ett riktigt kämpigt träningspass väntar. Life of a inköpsassistent, you know.