140226 - Nytt & fint i underklädeslådan:

140223 - Mitt i veckan-middag, sista minuten-plugg & vin tre dagar i rad

Bildkällor här

Herregud vilken vecka jag haft. Inte konstigt att jag inte hunnit titta in här någonting, som jag har flängt runt. Varit ute och ätit mitt-i-veckan-middag med tjejerna och därmed hittat en ny favoritrestaurang i Borås, lyckats bestämma ett någorlunda slutgiltigt ämne för Maddes och min c-uppsats, varvat workshops på skolan med sista minuten-plugg hemma i Andreas soffa som man får så obeskrivligt mycket träsmak i rumpan av, varit ute och dansat efter att ha omvandlat en tjejkväll till en vi-skyndar-oss-och-går-ut-och-spontandansar-utgång, provsuttit soffor, ätit Vinci's charktallrik som jag drömmer om under i princip all min vakna tid, grejat i lägenheten och tränat så mycket att jag varit tvungen att kompensera med vin tre dagar i rad. Det enda egentliga dåliga med denna veckan var väl att jag hällde ut kaffekoppen över min dator, så att den inte funkar utan behöver lagas nu. 

140217 - Måndag vecka 8

Bildkälla

Har haft en effektiv och produktiv helg. Jag har lärt mig kakla och Andreas & jag har bara velat döda varandra två gånger. Det går framåt alltså, som ni hör. Vi fortsätter att samla en jäkla massa vuxenpoäng och har nog passerat mer än mittstrecket i renoveringen nu skulle jag tro. Annars då? Jodå, tittar man till vad som ska hinna göras denna veckan skulle man nog kunna påstå att det är veckan från helvetet som står på tur, men av någon underlig anledning känner jag mig inte särskilt stressad ändå. Jag lyckas mest glömma av allt viktigt som ska göras och får ingenting som är särskilt nödvändigt gjort. Idag flydde jag till stan i hopp om att kunna vara mer produktiv där. Hade 80 timmars artikelläsning, en planeringsrapport samt ett cv och ett personligt brev att få gjort. Låt oss säga att det gick sådär. Men drygt fyra timmar på espresso house lyckades jag spendera på något sätt iallafall. Fick i mig två koppar kaffe, hann lyssna på Linnea Henrikssons nya skiva två gånger om, skrev faktiskt lite på mitt personliga brev och fick träffa bästis en stund. Och ikväll kompenserade jag oproduktiviteten med att genomlida världens jobbigaste spinningpass, så jag känner mig ganska nöjd trots allt. 

140216 - Till världens ände och tillbaks

Det här är de absolut finaste människorna jag vet. Mamma, pappa, Sofia & Andreas. Min fantastiska lilla familj. De absolut viktigaste jag har, som jag oavsett vad som händer alltid kommer älska till världens ände och tillbaks.

140214 - Stora födelsedagsönskelistan:

Om precis 24 dagar fyller jag år och om man har varit snäll får man önska sig fina saker då förstås. Förutom en kanin, en fransk bulldog, en sliten jordglob och massa sköna ansiktsbehandlingar som jag önskar mig varje år så är det detta som finns högst upp på min önskelista denna gång:

1. Lampa från Clas Ohlson
2. Elefanthandtag till luckorna i vårt kök
3. Quiltad bomberjacka i XS från Lindex
4. Kattmuggarna från H&M Home
5. Fler favoritstäder till samlingen som ska få hänga på vår vardagsrumsvägg
6. Tjejhundarna som saknas innan min Tillsammans-samling kan bli komplett
7. Sötaste salt- & pepparkaren i form av Pablo Picasso & Salvador Dali
8. Cirkuslådorna från Ikeas Bråkiga designkollektion
9. Noveller av Elsa Billgren & Karolina Ramqvist
10. Efterrättsskålar, tekoppar & världens finaste burk från Mon Amie
11. Sandra Beijers novell

140212 - Luddiga kvällsfunderingar

Alltså, livet går så jäkla fort. Är det bara jag som liksom inte hänger med? Innan jag hann blinka blev det nästan mitten av februari och mindre än en månad tills jag fyller år. Jo minsann, 23 stycken faktiskt. Jag tycker att det känns som en bra ålder ändå. Man är stor fast liksom inte så stor. Att man inte vet precis vad man vill göra med sitt liv, fast man snart har en högskoleexamen, eller om det nu skulle bli så att man faktiskt inte lyckad haffa sig ett jobb direkt gör väl liksom inte så mycket då ändå. Det finns ju ändå många år att fixa jobb och allt det där sen. Försöker intala mig det iallafall, fast jag egentligen vet att det inte är sant. Just den där biten med att snart ha en examen är ju liksom värre än en ålder på 23. Att skaffa riktigt jobb, att inte längre kunna planera tiden själv, att aldrig behöva mötas av tentaångesten eller plugghetsen mer, att inte kunna fika en tisdagsförmiddag eller gå ut och dansa en vanlig torsdagskväll, att inte kunna vara kvar på Liseberg, att aldrig mer behöva lägga shopping-pengarna på dyr litteratur, att inte få räkna ner minuterna till nästa rast, att inte längre ha finaste tjejerna i samma klass - att inte längre kunna kalla mig student. Jag vet inte om jag är beredd att släppa allt det där. Och allt det där är väl ungefär det enda vi pratar om i skolan nu. Vad man ska göra med sitt liv och vart alla ska ta vägen i höst. Någon ska hit och någon ska dit och så är det de som jag, som inte har den blekaste aning om vart de ska. Men vad fasen, det ger väl sig till slut. Någon gång måste väl den där uppenbarelsen komma? Eller hur? Man kan ju alltid hoppas, eller åtminstone låtsas det iallafall. 

140210 - Ett litet Köpenhamnsfynd:

Ytterligare en portmonä till min samling från Lisbeth Dahl.

140209 - När den fåniga lilla drömmen slog in

Maggio har precis sjungit Måndagsbarn och arton av sina andra låtar när hon tar en paus för att  berätta någonting. Jag hör inte vad hon pratar om, för precis som resten av publiken är ordet ballard det enda jag hört. Jag tittar på Sofia och möts av en precis likadan blick som jag antagligen precis gett. "Händer det här verkligen?" "Det är ju det här vi pratat om sedan låten kom". Så börjar introt till Hela huset och hela Scandinavium bryter ut i ett enda stort kaos. Maggio sjunger sin vers och hela publikhavet är fyllt av telefoner upp i skyn. Så kommer han plötsligt in. Jag hör knappt hans text för det öronbedövande skriket som bryter ut, eller om det kanske är på grund av att jag inte riktigt är där. "Händer det här verkligen?" "Är det nu den där fåniga lilla drömmen slår in?" Jo det verkar så. Sofia gråter och mitt hjärta slår så hårt att det känns som det ska slitas ut. "Jo, det är verkligen sant". Jag fotar så mycket jag bara kan, för jag tänker att jag verkligen verkligen vill minnas det här och så, efter vad som känns som alldeles för kort tid, är det plötsligt över. Musiken tonas ut och Håkan går av scenen igen. En slags tystnad lägger sig kort över Scandinavium innan världens skrik bryter ut igen och jag står där mitt i folkhavet med ett fånigt leende över läpparna och tänker att "herregud, jag kan typ dö nu". 

140207 - Hej kalasfredag!

Det är fredag, jag är föreläsningsfri, ska äntligen få klippa av lite hår och ikväll ska jag se Veronica Maggio live. En riktig kalasfredag med andra ord.

140206 - En (o)vanlig torsdagsmorgon

Från en frukost till en annan: nu ska jag iväg till stan för att äta frukost med P. Absolut bästa tänkbara starten en vanlig torsdagsmorgon.

140204 - Tisdagstankar:

Köpenhamn var jättefint, fast det var lite hetsigt och slaskigt överallt. På fredagen var det ju så mycket som skulle hinnas med och när SJ:s tidtabell brister, om än bara för 40 minuter, så kan det bli lite jobbigt att få resten av dagens schema att gå ihop. Men en lyxig vinlunch, en timmas trendspaning på Gallery-mässan, en raggardusch på hotellet, en rask Bambi på hal is-promenad, två visningar och en lång middag var det vi hann med innan vi damp ner helt slut i våra sängar, ändå väldigt nöjda med dagen som vart. Hela lördagen hade vi sedan till att bruncha och springa i affärer för att göra bra fynd. Och en del bra fynd blev det allt, allt i från grytvantar, till en köksvåg och fina kort som ska ramas in. Jag var mer än nöjd alltså när vi satte oss på tåget sen, fast min hals hade börjat strejka lite smått igen. Älskar ju sådana där små utflykter och så är det ju så himla lyxigt att få hänga så mycket med så fina tjejer bara sådär.

Här hemma har snön också smält bort. Så himla trist tycker jag som hade hoppats på minusgrader till iallafall mars. Men nu är det istället alldeles grått överallt och kanske av den anledningen var måndagsmorgon-känslan, som infinner sig varenda måndag, extra extra tydlig igår. Jag går och håller tummarna nu alltså, på att snön kommer tillbaka snart, för annars kommer det nog dröja fasligt länge innan det blir vår.

140202 - 2013: Juli - september.

I juli fick jag äntligen 17 dagars semester, packade en stor väska med kläder och bosatte mig i Borås. Där åt jag jordgubbar till frukost-middag-lunch, badade, cyklade, åkte båt och hade världens absolut finaste sommardagar och någonstans där mitt i allt åkte Andreas & jag på utflykt till Lysekil innan Boråsdagarna med spontana sommarutflykter fortsatte igen. Sofia fyllde år, vi spenderade otaliga timmar på Viskan, plockade jordgubbar och sedan åkte Andreas & jag till Malmö innan jag började jobba igen. Och så avslutades årets bästa månad med en euforisk Håkan-kväll. 

  I augusti blev morfar helt plötsligt sjuk och jag fick några extra semesterdagar med familjen i Eksjö. Jag gick på Oskar Linnros-konsert, fortsatte lyssna på sommarpratarna och efter sex veckor på Källvik flyttade vi hem till Hjuvik igen. Jag bytte ut jordgubbarna mot björnbär, gick på kräftskiva, drack en och annan öl med jobbarkompisarna och eftersom Liseberg började ha stängt vissa dagar kunde jag & Sofia ha massa fina systerdagar ihop. 

  I september började skolan och jag var glad att vara återförenad med alla tjejerna igen. Hösten kom,  jag & Andreas gick på vår första lägenhetsvisning och vi åkte till Ekjsö då och då. Jag köpte ett par sprillans nya höstskor, bar hatt och fikade-lunchade-dansade så ofta det bara gick. Vi började bygga om Källvik och så åkte Andreas & jag på spa i Falkenberg, för plötsligt hade vi varit tillsammans i sju år, han & jag.  

I oktober kom Veronica Maggios efterlängtade skiva, Liseberg stängde igen och så köpte Andreas & jag vår alldeles egna lägenhet ihop. Och resten, det vill säga november och december, det var ju ganska nyss trots allt, så jag tror faktiskt att det tar slut på årssammanfattningen där. Tack & hej 2013, du var ett strålande år på alla sätt och vis.