Igår fyllde den där filuren år. 53 stycken tror jag, om jag inte räknat helt fel. Tydligen ska hon nämligen vara 28 år äldre än mig, fast hon är närmare 10 cm kortare. Lilla mamma, världens viktigaste person. Otaktiskt nog hade hon gått och blivit sjuk precis lagom till födelsedagen, så det planerade födelsedagsfirandet fick styras om i sista sekund. Tur att hon har två döttrar som är experter på att göra upp plans. Det fick bli en kväll på Källvik där vi firade henne med Tugg-burgare, sötpotatispommes, härsken mandeltårta och nya skor. Inte illa det heller ju. Och för första gången i år fick vi lite sköna vibes av sommar-Källvik. En sjö som nästan ligger helt still, vitsipporna i slänten, det där fågelkvittret vid skymningen och en brygga som ligger i är ju de absolut säkraste vårtecknen jag vet. Hela kvällen bjöd på så otroligt mycket kärlek och vårkänslor att jag nästan blev lite vimmelkantig. Och i morse när jag fick vakna till soluppgången över den där spegelblanka sjön var jag så himla lycklig bara. Tänk att man kan känna så mycket kärlek till en bunt människor och till en plats, och att man faktiskt kan bli sådär nästan löjligt lycklig bara för att våren dyker upp - år efter år.
0 tankar:
Skicka en kommentar