090224

Vaknade i morse av att pappa knackade på min dörr. Klockan var tio över sju. 40 minuter efter att jag skulle gått upp. Fem minuter innan vi skulle åka. Tänkte att jag skulle stanna hemma, men fick ångest för att jag hoppat över flera tisdagsmornar i rad. Väckte Andreas, slängde på mig kläder och slängde i mig lite gröt. Väl i bilen kände jag vilken fruktansvärd mensvärk jag hade. Det fick gå ändå. Tyskalektion. Bara en kvart sen. Jag kände mig helt lost. Bestämde mig för att jag skulle åka hem. Psykologiprovet hade ändå inte gått att göra. Fick en snäsig kommentar av engelskaläraren när jag sa att jag skulle gå hem. Paulina var minsann sympatisjuk. Jadå. Kan inte folk ha lite medkänsla istället? Möttes av kommentaren "Där hade du tur!" när jag hann i sista sekund efter att ha sprungit till bussen som en idiot. Ja, tur var vad jag hade. Säkert. Sjukt ovärd start på dagen. Men efter lite sömn och One Tree Hill känns det faktiskt lite bättre. Nu väntas en hel del plugg. Suck.