22 september 2015

"Vi skrattar tills vi gråter och sedan gråter vi tills vi skrattar"


Helgen annars då? Ganska lugn. I fredags hade jag myskväll hemma med mig själv. Det var nästan så att jag hade slagit vad med mig själv, för att de på jobbet absolut inte trodde att det skulle gå. "Men Johanna, vi vet ju allihop att när vi frågar på måndag så kommer du ha hittat på något ändå". Men nej, efter att jag & Sofia hade signerat vårt lägenhetskontrakt, mycket högtidligt över en kaffe istället för bubbel eftersom jag skulle köra bil, så åkte jag hem alldeles själv. Fixade en charktallrik, hällde upp ett glas vin och satte på en film. Det blev Dagboken - vackraste och mest gråtbenägna filmen som finns. Som ni säkert förstår grät jag som en tok. Och herregud vad det var skönt. Ibland kan det vara så himla befriande på något sätt. Att efter en jobbig vecka eller efter några dagar med surrande tankar bara få gråta ut lite grann. Fungerar ungefär på samma sätt som med dans ju. Efter ett par fredag- och lördagskvällar hemma i soffan bara måste man ju få dansa av sig lite grann. Så lycklig man är sedan då, när man vaknar upp på söndagen med slitet huvud och trötta ben. 

Just denna söndagen var det en såndär krispig höstdag i Borås. Jag varvade bakis-hänget i soffan med några promenader, just för att vädret ju nästan gjorde en tvungen att gå ut. Och sedan avslutade jag helgen på bästa tänkbara sätt. Med träning, söndags-thai och film. Ingen svensk deckare som det ju egentligen ska vara för att det ska bli en riktigt optimal söndagskväll, men vet ni vad? Ifall man får ligga nära i soffan och har en stor bröstkorg att somna mot, så gör det absolut ingenting