Ja gud. När man får ha pudelhår och läppar matchade efter rödvinet, då är det svårt att inte älska livet. I lördags kväll lyckades vi få till en såndär riktig pangkväll som någon lite töntig som vill verka cool kanske skulle sagt. En såndär riktigt bra kväll som nästan bara Madde & jag lyckas få till. Hon & jag i hennes kök, med chark på bordet och vin i glasen, och med massa livsviktigt struntprat förstås. Och så plötsligt en massa livsfarliga drinkar när hennes mäklare ringde om att lägenheten fått ytterligare ett bud. Det kändes nästan lite sorgligt där under någon minut. Kanske var det den sista fina kvällen i det där köket, kanske hinner vi med någon mer innan hon flyttar ut. Men det har blivit ett gäng sådana där mysiga vinkvällar där iallafall. Och precis som alla de där gångerna insåg vi mitt i allt att klockan redan för ett tag sedan hunnit slå dans, så vi ringde en taxi och åkte ner på stan. "I fortsättningen ringer du direkt till det här numret. Jag lägger in ditt nummer på 'Johanna, Almenäs' så kommer jag svara direkt när jag ser att det är du. Och så får du kompis-pris såklart". HAHA. Det här med att bli kompis med alla taxichaufförer alltså. Åhåjaja. Vi fick ihop lite dans där till slut iallafall. När jag vaknade på söndag morgon och tänkte tillbaka på våra moves slog mig tanken att det är konstigt att de aldrig slänger ut oss ändå. Antagligen uppskattar de tjejer som hoppar runt och viftar vilt på både armar och ben, och samtidigt uppmanar varenda människa som kommer i närheten att "dansa fulare, klockan är ju för tusan efter två!"
0 tankar:
Skicka en kommentar