Vilken konstig sommar det har varit. Eller kanske inte konstig förresten. Mer bara ovanlig. Nu är det nästan tre månader sedan jag tog studenten och tre sommarmånader har alltså passerat. Samtidigt som dessa månaderna gått otroligt, nästan lite för, snabbt så känns dagen då jag sprang ut på trappan i vit klänning väldigt väldigt avlägsen. Att det bara är tre månader sedan känns som en lögn. Kanske blir det så när man lägger ner mycket tid på en och samma sak. Jag hör orden i mitt huvud vi fick höra de första dagarna på jobbet, "den här sommaren kommer ni tänka, andas och leva Liseberg" och jag inser att det där var så sant. Den här sommaren har jag jobbat, och med en punkt där skulle min sommar vara ganska bra beskriven. Känns lite hemskt på ett sätt, men ändå inte. Jag är inte så missnöjd över det, för det jag har förlorat har jag på något sätt ersatt med något annat. Jag har haft en fin sommar, även om den varit konstig, ovanlig eller hur man nu skulle beskriva den. Jag har jobbat och jag har mått otroligt bra.
0 tankar:
Skicka en kommentar