131227 - En julafton som är sådär jättefin

Det blev ingen vit jul i år. Den lilla snö som kom för några veckor sedan hann regna bort för länge sedan. Men, det blev en fin jul iallafall. Om än något stressig. Sjuttioen tusen saker att göra i skolan fram till veckan före och sedan jobb fram till da'n före doppareda'n - det finns liksom inte tid till allt det där andra man vill göra då. Lite synd kan jag tycka, eftersom julen är ungefär det bästa jag vet, och jag tänker att jag inte ska jobba så mycket nästa år. Fast jag vill minnas att jag nog sa precis samma sak i fjol, så det spelar förmodligen ingen roll. Och kanske spelar det ingen roll för den delen heller, att julen blir lite stressig och kort när man iallafall får en julafton som är sådär jättefin. För det är ju så fantastiskt fint alltihop. När mormor är här. När man vaknar upp till Frank Sinatra och möts av ett juligt frukostbord när man kliver upp. När man klär granen, tittar ikapp avsnitten man missat av julkalendern och öppnar det sista lilla paketet som finns kvar. När man bakar dumlekakor och slår in de sista julklapparna som man nästan höll på att glömma av. När man byter om till julaftonsklänningen och äter köttbullemackor till lunch. När man tittar på Kalle Anka och alla utan pappa & jag somnar nästan direkt. När man tittar på Kan du vissla Johanna för kanske tjugonde gången och fortfarande blir lika berörd för att den är så fantastiskt jäkla fin. När kusinerna kommer, man äter julbord och sedan öppnar julklapparna, alla ihop. När man blir så glad av att få så fina saker så att tårarna bara börjar rinna ner. När man trycker i sig julgodis och spelar spel halva natten lång. När man är allihop tillsammans och man gång på gång tänker att "jo, jag måste verkligen ha världshistoriens bästa familj".