110124

Idag har jag så förjordat ont i kroppen att jag knappt kan röra mig. Varför då? kanske någon snäll liten själ undrar då. Jo, det ska jag tala om. Jag har tränat igen. Igår närmare bestämt, och denna gången var det dags för gym. Jag som är så himla dålig på det där med att ta det lugnt i början (när man faktiskt inte lyft ett finger på ungefär ett år) tog ju, känner jag nu, såklart i lite väl hårt. Måste varit en rolig syn idag när jag varje gång jag böjde mig ner för att ta upp barnens legobitar och annat som de slängt runt gjorde detta som en höggravid kvinna. Och inte var väl synen av mig, uppstöttandes av armen mot bussfönstret, för att orka hålla telefonen uppe, bättre. Nej, idag har jag nog bjudit på många skratt bakom ryggen. Men vad gör väl egentligen det? Med nyinköpta träningkläder, nytt gymkort och ny möjlighet att träna gratis på mammas jobb lär denna syn så småningom bli vardagsmat. Och det enda jag egentligen funderar på är hur tusan det kunnat gå så lång tid..?