Loppisfyndat: den perfekta lilla jordgloben.

Ni vet det där loppisfyndet som gör så att nästan hela världen stannar till? Som var och varannan människa sedan tittar suktande efter när de ser att det blivit ditt? Och som små gulliga tanter kommer fram och säger "det där var då ett riktigt bra fynd" till? Vet ni? Precis det fyndet gjorde jag & Sofia i lördags, när vi hittade den perfekta lilla jordgloben som vi letat efter i flera år. 

På Ekhagens årliga loppmarknad, det var där historian skrevs. 

"Hur fett det är att leva. Det är viktigt att komma ihåg det"

Mitt finaste citat. Fast det ju inte är mitt, men ni förstår. Det är Jason Diakité aka. Timbuktu som sagt de kloka orden någon gång. Men precis den där insikten slås jag ju också av ibland. Hur fint och fantastiskt och bra livet är ändå. Som nu till exempel, när körsbärsträden blommar och det där första sommar-längtans-pirret börjar komma fram. Hade det gått att pausa livet, bara lite grann, så hade jag tryckt på pausknappen precis exakt nu.

Fredag på min favoritplats.

Fredag, helg och jag är nästan helt frisk. Hur bra? Firar med att checka in här, på min favoritplats. Det fick bli en fredag utan fredagsbubbel och aw ikväll (för man kan ju inte gå på aw när man inte jobbat har jag hört), men det känns faktiskt helt okej. Imorgon ska vi nämligen åka på loppisar och mysa på stan. Och har jag tur så kanske jag till och med får med mig en sprillans ny cykel hem.

Hur jag försöker bli frisk? Precis såhär:

Det är som alla är vilse men vet exakt / Det är en delad värld vi delar i delar

Den senaste veckan har jag haft ont i huvudet varenda dag. Varenda jävla dag. Det är inte ofta jag är bitter, men nu börjar jag faktiskt bli lite less. Okej? Det var nästan så att jag blev lite glad när en superförkylning vällde över mig igår, för kanske att det blir bättre sedan när den gått över? tänkte jag. Idag har jag hur som helst legat nerbäddad i sängen med status sjuk. Efter att ha kraxat runt och nästan snorat ner hela kontoret igår tänkte jag att det kanske skulle vara bäst om jag stannade hemma idag. Så trots att vårsolen skinit har jag inte satt min fot utanför dörren på hela dagen, utan istället legat och tittat på serier flera timmar i sträck. Totalt förbjudet om man inte är sjuk, så därför får man ju passa på när tillfälle ges. Enda gångerna jag har ro i kroppen att vara still och göra ingenting så länge ju. 

Efter att ha tittat om första avsnittet av Torka aldrig tårar utan handskar och sedan plöjt sju avsnitt av Cloé och Nicole hittade jag en liten lagom en på svtplay. En delad värld. Kanske att ni hört talas om den? Faktiskt mysig och precis lagom knäpp. Dessutom är alla avsnitt bara runt en kvart långa, vilket jag tycker om. Blir så fasligt stressad annars om det är sådär långa avsnitt som liksom aldrig tar slut. Hur som helst, vill ni kika på den så hittar ni den här och precis som ni säkert kommer höra så är musiken den nästan sprillans nya av Love Antell. För övrigt ett annat litet tips. Bara en av alla bra nya skivor som nyligen släppts.

Jag var ingen, du var aprilhimlen

Mamma fyller år.

Idag fyller mamma år. Finaste lilla mamma som både jag & Sofia växt förbi för längesedan, men som alltid kommer vara den allra smartaste och klokaste personen vi vet. 

Medan Sofia jobbar firar pappa & jag henne bäst vi kan genom att hänga på byggvaruhus, städa ur garderober och tapetsera det sista som är kvar. Typiskt våriga söndagssysslor alltså, men kanske inte så väldigt typiskt födelsedag-iga. Vi har iallafall lovat henne att hon ska få välja middag när vi åker hem och på onsdag kväll, när alla familjemedlemmar är lediga, ska vi fira henne med hamburgare på stan.

best friends forever, ni vet

"Snabbare än alla kattdjur springer"

Fyra dagars påsklov var fint för själen det. Jag flydde storstan och åkte till Borås, nästan utan några planer alls och det var så fint att bara för en gångs skull låta allt vara lite spontant. Är man en rastlös själ så lyckas man ju fylla helgen med massa roliga saker ändå. Som ni vet så innebär långhelg till exempel både torsdags- och lördagsdans och minst en frukost på stan. Utöver det kan man till exempel äta bästismiddag på favoritrestaurangen, åka på utflykt med mor & far, bjuda mormor på försenat födelsedagskalas, kratta trädgården som är fullständigt dränkt i solljus, följa den allsvenska premiären från soffan och catcha up livet över en kaffe med en barndomsvän. Inga som helst problem att fylla fyra dagars ledighet med andra ord. Men det där är visst redan två veckor sedan nu. Hur nu det gått till? Tycker att tiden tickar iväg i en rasande fart just nu. Livet går snabbare än alla kattdjur springer, sjunger Krunegård och jag är nog beredd att hålla med. Tycker att varje åttatimmarsdag känns som max fyra och det är knappt så att jag hinner börja jobbveckan innan det är helg igen. Undrar om det är ljuset och våren som gör att livet går så mycket snabbare och lättare nu än vad det gjorde för bara ett par månader sedan? För visst kan det inte bara vara jag som plötsligt har både telefon-anteckningarna och dagboken fylld med små livspeppande ord? 

Förra helgen var vi i Köpenhamn, mamma, pappa, Sofia & jag. Strosade längs pastelliga gator i nya supersnabba gympaskor, kikade i favoritaffärerna, drack öl och åt massa god mat. Älskar den staden för att man kan åka dit och bara vara precis sådär. Bästa bästa Köpenhamn. Den här gången åkte vi dessutom hem med två nya restauranger att placera på favoritlistan. the italian från restauranggänget Cofoco och mothers i Kødbyen. Tips tips tips! Helt fantastiska italienare båda två. 

Ikväll däremot är jag bara hemma, ligger nerbäddad redan klockan tio fast det är lördagskväll. Hade egentligen haft tankarna på lite vin & dans, men ändrade faktiskt om. Även om man älskar när livet springer på sådär fort så tror jag att man behöver stanna upp och få göra ingenting ibland. Så istället för att hoppa i paljettbyxorna tog jag bussen till Borås för att bara vara hemma med mamma & pappa ikväll. Och med tanke på att jag inte känner mig det mista rastlös så tror jag att det var precis det jag behövde idag. 

Ett nytt favoritrum växer fram.

En söndagsförmiddag på Källvik i höstas, när vi varit ute och dansat lite länge natten innan, fick Sofia & jag för oss att vi skulle göra om i vårt sovrum och började riva ner alla tapeter utan någon som helst vidare plan. En helt normal sak om man frågar Sofia & mig, kanske inte helt vanligt om man frågar någon annan, vad vet jag? När man är en Kleist-syster är det iallafall ganska vanligt att få sådana där ryck. Både på gott och ont ska väl sägas. Efter den där söndagen har nämligen det där rummet sett ut som ett mindre bombnedslag. Med söndertrasade tapeter på väggarna, verktyg utspridda överallt och målarburkar i alla hörn ville man knappt sätta sin fot där inne ett tag. Nu, ungefär fem månader senare, har iallafall det där kaoset äntligen börjat ordna upp sig lite grann och jag tror minsann att det är ett nytt favoritrum som håller på att växa fram. 

Fortsättning följer, och ni får följa med såklart. 

Pausknappen är nedtryckt och lördagskänslan satt på repeat.

Solglasögonväder & påskledighet långt bort från storstan. Sånt som man blir så väldigt väldigt lycklig av.