En söndagsförmiddag på Källvik i höstas, när vi varit ute och dansat lite länge natten innan, fick Sofia & jag för oss att vi skulle göra om i vårt sovrum och började riva ner alla tapeter utan någon som helst vidare plan. En helt normal sak om man frågar Sofia & mig, kanske inte helt vanligt om man frågar någon annan, vad vet jag? När man är en Kleist-syster är det iallafall ganska vanligt att få sådana där ryck. Både på gott och ont ska väl sägas. Efter den där söndagen har nämligen det där rummet sett ut som ett mindre bombnedslag. Med söndertrasade tapeter på väggarna, verktyg utspridda överallt och målarburkar i alla hörn ville man knappt sätta sin fot där inne ett tag. Nu, ungefär fem månader senare, har iallafall det där kaoset äntligen börjat ordna upp sig lite grann och jag tror minsann att det är ett nytt favoritrum som håller på att växa fram.
Fortsättning följer, och ni får följa med såklart.
0 tankar:
Skicka en kommentar