Jag kan inte förstå att det gått ett helt år sedan vi gjorde allt det där. Idag börjar det tåras i ögonen på mig bara jag ser studenter på stan och jag skulle fortfarande göra vad som helst för att bara få uppleva dagen en enda liten gång till. Jag minns att jag dagen efter skrev något om att det var en klyscha, men såhär ett år senare håller jag fast vid det jag skrev; bästa bästa dagen i mitt liv.
0 tankar:
Skicka en kommentar