110524

Efter att ha sovit bort halva dagen hos Camilla igår satte jag mig på bussen till farmor. Satt hos henne och pratade och tittade på gamla foton. Fint som alltid hade vi det. Att sitta där i några timmar och bara prata, det är viktigt för mig. Att å ena stunden prata om vad som hänt under dagen, å andra om massa gamla minnen. Igår pratade vi om farfar. Hur konstigt och annorlunda allt är nu, men hur svårt det på samma gång är att inse att det verkligen har hänt. Så pratade vi om vart vi tror att han är nu. Egentligen kom vi inte fram till något annat än att ingen av oss visste, men jag undrade om han såg oss där vi satt då. Om han kunde höra vad vi sa. Älskade farfar, vad det är annorlunda nu. Och älskade lilla farmor. Jag är så glad att du finns.

Om en vecka är begravningen och jag vet inte riktigt hur jag ska klara av det där.