Februari 2008. Vi gick i ettan och hade inte känt varandra mer än ett halvår. Nu är det inte ens fyra månader, så står vi alla tre på Schillerskas trappa med vita mössor. Ibland är det läskigt hur fort tiden går.
Måste kommentera igen. Det känns hemskt att se bilder såhär och veta att det inte är långt kvar tills vi säger hejdå till skolan och till att vi ska ses varje dag. Jag vill inte förlora dig.
Jag vet, det är läskigt. All trygghet liksom försvinner & plötsligt måste vi faktiskt börja anstränga oss för att ses. Kanske har vi haft det lite för lätt... Me du, vi kommer aldrig förlora varandra.
Johanna heter jag. Efternamnet är ingen idé att försöka med, det uttalar alla ändå fel. Jag tycker inte om söndagskvällar, trots att jag föddes på en. Däremot tycker jag väldigt mycket om paljetter, roliga mönster, rödvin & dans. Jag sorterar alla mina kläder i färgordning och samlar på baddräkter, fina askar & anteckningsblock. Jag skulle aldrig överleva utan mjölk och jag ska bli 100 år. Det här är min dagbok.
3 tankar:
Men gud vad bra vi har haft det.
Måste kommentera igen.
Det känns hemskt att se bilder såhär och veta att det inte är långt kvar tills vi säger hejdå till skolan och till att vi ska ses varje dag. Jag vill inte förlora dig.
Jag vet, det är läskigt. All trygghet liksom försvinner & plötsligt måste vi faktiskt börja anstränga oss för att ses. Kanske har vi haft det lite för lätt... Me du, vi kommer aldrig förlora varandra.
Skicka en kommentar