Tio minuter efter plan i morse bara. Det var väl ändå ganska bra? Tänk att jag blivit så morgonpigg. Även på vardagar. Det kunde ingen tro där i november när varje morgon var en tuff kamp mot väckarklockan och jag fick muta mig själv med både det ena och det andra för att ta mig upp. Tur att det är skillnad nu, men det vore ju nästan konstigt annars i och för sig. Hjuvik doftar syrén och utanför jobbet hör vi studentflak åka förbi. Ni förstår. Blir ju alltid så nostalgisk och tycker ju så mycket om den här tiden som är nu.
Förra veckan hittade jag två nya pop-pojkar som jag fastnade för. Jonas Bergsten och Glenn Udéhn. Mycket likheter till annat som jag tycker om, fina texter, väldigt göteborgskt och lite småmysiga sådär. Lyssna, så ser ni nog vad jag menar. Och när vi ändå är inne på kulturella tips; The fault in our stars. Herregud en så vacker film. Så hjärtskärande. Jag grät mig såklart igenom halva filmen, men i det här fallet tror jag inte ens att man behöver vara en blödig själ för att gråta en skvätt. Om ni har en lördagskväll till övers, så se den. Det är en film som minst hela jorden behöver se.
Kanske att även bokhögen här ovan, som damp ner i brevlådan häromdagen, kan bli ett och annat tips? Återkommer såklart om det är något att ha. Måste bara läsa ut de fyra (!) jag redan håller på med först.
0 tankar:
Skicka en kommentar