Skickar sms som inte borde skickas och carpar livet som aldrig förr. Och helt plötsligt klippte jag av mig håret bara sådär. Minst tre gånger per helg får jag sådan där livs-feeling och tänker att "Det här måste ju vara livets meningen ändå". Som när man diskuterar livsviktiga frågor, så som pojkväns-kravlistor och singelliv, och spanar på snygga män över ett, två, tre glas bubbel efter jobbet en fredag. Eller när man över en lördagsmiddag på stan planerar sommaren med sina bästisar. Eller, när man inviger nya cykeln och svischar fram på grusvägar med vitsippehav i alla riktningar runtomkring. Är inte det livet så undrar jag. Och ja, det var väl dessutom den här helgen på ett ungefär.
0 tankar:
Skicka en kommentar