Årets första utomhuskonsert, första picknicken och en första lunch-cykeltur till stan.

Okej, vi måste prata om helgen. I helgen blev det nämligen officiellt sommar i min värld. När man har dansat till årets första utomhuskonsert, haft första picknicken, gått barnet, ätit frukost ute, premiäranvänt bikinin, tagit första lunch-cykelturen till stan och bränt sig på näsan, då är det nämligen sommar, ni vet. Den euforiska känslan. Första sommardagarna. Känner ni den? Jag ville att helgen aldrig någonsin skulle ta slut. 

Och så vaknar man upp måndag morgon till ett regnigt Borås, med nackspärren från helvetet, för att man dansat för mycket och för vilt. Tur då att man kan kontra med en bokad hotellfrukost på Pigalle. Så att man ändå kan inleda veckan på bästa tänkbara sett, genom att rulla mot kontoret vid sådär halv tio-tiden med en så välfylld mage så att man knappt kan sitta upp. Tur är det också att man (i fyra dagar till) har en fin vän sittandes på andra sidan kontoret som kan slänga iväg "Vad gör du efter jobbet?"-mail när måndags-myrorna i benen börjat titta förbi. "Hänger med dig?" Kanske visste någon att det där mailet skulle trilla in, så att denne någon medvetet såg till att jag glömde träningskläderna hemma och därmed fick den där fina eftermiddagen med second hand-shopping och kaffe på stan? Har man måndagsångest och nackspärr finns det nämligen inget bättre än att prova gamla knäppa kläder och sedan få med sig den allra konstigaste klänningen hem, bara för att. Kan hända att man måste vara lite dum i huvudet för att det ska fungera, men testa, på mig funkar det varje gång.

Jag antar att det var den lilla måndagshälsningen det. Nu ska jag plocka ur knas-klänningen ur tvättmaskinen och sedan somna illa kvickt. Har som mål att vara på jobbet klockan sju imorgon, vi får väl se hur det går med det.