140704 - Sommaren snurrar fort när vi bara snöar bort.

Det har blivit juli och den mesta delen av tiden spenderas på Liseberg. I tisdags när jag skrev schema och upptäckte att herregud, det är ju faktiskt juli nu (!) fick jag en våg av obehagskänslor sköljd över mig. Tänkte att fasen, snart är sommaren slut. Fast jag vet ju att det inte är så och jag försöker att inte tänka så. Istället försöker jag ta vara på sommaren så mycket det bara går. Spenderar de lediga dagarna med Sofia. Reafyndar. Äter middag med familjen. Firar mormor som fyller år. Packar frukost-picknick och tar cykeln ner till Almenäs. Morgonbadar. Innan jobbet-lunchar med Andreas. Dricker tequila och dansar tills solen börjat gå upp. Bakis-solar. Snörar på joggingskorna och springer ett kvällsvarv längs Viskan. Ungefär så. 

Men ändå. Det är något speciellt med den här sommaren alltså. Det går inte att undgå det. Fast jag försöker ta vara på tiden som är nu och försöker stöta bort alla tankar kring framtid och höst finns de med där i huvudet hela tiden ändå. Sista sommaren. Ungefär så känns det och jag känner mig så fullkomligt obekväm i det.

Om en vecka, då kommer antagningsbeskedet för hösten ut. Vi får se. Kanske känns allt lite klarare och bättre då.