130819 - Känn ingen sorg

I lördags var jag slutligen på bio och såg Känn ingen sorg och nu förstår jag alltså äntligen vad alla pratat om. Herregud alltså - vilken film. Så otroligt vacker och sorglig och fin, på alla tänkbara sätt. Aldrig tidigare har jag blivit så känslomässigt berörd av en film. Mot slutet satt jag bara och grät och grät och grät och efter filmen var hela jag en enda känslomässig storm. När Simon såg mitt snoriga och rödgråtna ansikte frågade han vad det var egentligen som var så otroligt stort och jag svarade att jag nog inte riktigt vet. Allt var bara så vackert, pricksäkert, skickligt och så brutalt äkta. "Den här filmen är en pil rakt in i mitt 20-årshjärta" skrev någon och jag skulle inte kunnat säga det bättre själv. Den absolut finaste filmen jag någonsin sett.