Tänk att jag fick honom ändå, den där hösten 2006. Han med den nästan farligt fina dialekten och med sådär himla fint hår. Fast han bodde i Borås & jag i Göteborg. Och att jag liksom lyckades hålla tag i honom sen, trots det där avståndet på lite drygt nio mil. Han med världens mysigaste kramar och världens finaste käkben, händer och doft. Idag har han & jag varit tillsammans i sex år och jag tycker fortfarande om honom mer och mer för varje dag som går.
0 tankar:
Skicka en kommentar