Nere på Leicester Square köade vi ett tag till ett sånt där biljettställe där man kan köpa biljetter till stadens alla musikaler och snart var vi ägare av två biljetter till kvällens föreställning av Billy Elliot. Vi traskade vidare ner mot Trafalgar Square och presidentens hus och där någonstans åt vi lunch i ett "skyltfönster" medan vi tittade på alla som gick förbi. Från klockan två och kanske någon timma framåt traskade vi runt i Soho på en guidad Beatles-promenad. Guiden, som själv typ hade kunnat tillhöra Beatles, utseendemässigt, pratade på den grövsta brittiska jag någonsin hört och det var svårt att hänga med ibland, men det var fint ändå att gå där och få alla platser där Beatles varit utpekade. Allra finast tyckte jag att det var att stå vid dörren som leder till det som var deras så kallade högkvarter och där deras sista spelning var. Kändes konstigt att vara där på något sätt.
När promenaden var slut var vi trötta i benen och satte oss på en uteservering för att komma fram till var vi skulle spendera de kommande timmarna. Vi bestämde oss för att åka till Camden Market, något som vi gjorde lite grann på vinst eller förlust, men det visade sig vara ett oerhört bra beslut. Camden. Jag vet inte riktigt hur det bäst ska beskrivas. Om det ens går att beskriva alls. Om vi säger såhär: tycker man om marknader, lite alternativa saker och vackra klänningar är det här ungefär bästa stället på jorden. Jag tror att det räcker så, så får ni titta på bilderna sen.
Efter några timmar där, vilket visade sig vara alldeles för lite, var det dags att ta tunnelbanan in till Victoria Station för att se Billy Elliot, vilket visade sig vara en helt fantastisk musikal. I lite drygt tre timmar satt jag med världens leende på läpparna och jag kunde inte sluta förundras över att en så liten pojke kan vara så otroligt duktig. När vi sedan åkte till hotellet i natten, med varsin fruktsallad i handen, var jag helt lycklig i hela kroppen. Och det var tredje dagen i London.
0 tankar:
Skicka en kommentar