101105

Jag sitter och lyssnar igenom skivan. Jag skriver bara skivan, för antagligen vet ni vilken jag menar. Lyssnar så noga jag kan. Bryter ner varenda låt så att bara små beståndsdelar finns kvar. Låter melodierna segla iväg med mig och lyssnar på varenda litet ord i texterna. Funderar på hur han bär sig åt när han skapar musik som berör så. För berör är precis det den gör, den berör så fasligt mycket att man inte vet vart man ska ta vägen.

Jag tycker om den mer nu. Saken är den att, trots att jag tyckte om den riktigt mycket redan första gången, tycker jag om den mer för varje gång jag lyssnar. Det är komiskt hur jag lyssnar igenom skivan från början till slut och vid varje låt tänker "den här är bäst, den här är nog min favorit". Har man inte lyckats riktigt bra då?

Jag har funderat på vad det är som gör den så förjordat bra och jag tror att det är just det: varenda liten låt är så himla bra. Samspelet av de elva olika låtarna blir så genialiskt bra att det skapas en sorts magi. För det är precis det den är. Den är genialisk och den är magisk. Och för mig är det här nog faktiskt så nära magi och andra övernaturliga krafter man kan komma.

Imorgon kommer jag nog dö lite grann.