101009

Det finns många många fina saker med att ha ett jobb på Liseberg. En av alla dem är att man ibland får gå igenom parken när den är stängd. Låter kanske konstigt, men jag tycker att det är så himla fint. Helst ska man gå helt själv, efter stängning. Vid öppning är också fint visserligen, men att gå där på kvällen, se allt stängas ner och se de sista gästerna lämna parken är något särskilt. Det är som att där infinner sig ett sådant lugn. Där det precis hörts massa skratt och skrik och varit fart och fläng blir det bara några minuter efter stängning alldeles stillsamt och tyst. Alla morgonens förhoppningar & förväntningar, som under dagen övergått till glädje, övergår då till en stillsamhet och en tystnad som är fin att se på ett ställe så stort som Liseberg. Jag brukar gå där och tänka att det på ett sätt är så fel. En plats som den ska inte vara så stilla och tyst. Och jag är inte säker, men jag tippar på att det är det jag så mycket tycker om när jag går där och tänker att det är så här det är, när karusellerna sover.