100923

Jag minns att vi hade ätit fläskfilé i hans kök. Och jag minns att jag hade skrattat något hysteriskt åt något jag inte längre minns vad. Sedan hade vi tittat på film. Den handlade om demoner och otäcka saker. Men jag såg ingenting av filmen. Min tankeverksamhet var fullt upptagen av honom. Vill höll varandra i handen och jag minns att ingen fick se. Men alla såg, såklart. När filmen tydligen var slut gick alla utom Emma (som var med mig som moraliskt stöd) hem och min mamma skulle komma och hämta oss snart. Emma satt vid datorn. Han & jag i hans säng. Jag minns att jag tänkte att "ska han aldrig göra det?" Tyckte nog det tog lite lång tid, tyckte liksom att vi hade väntat nog. Men sedan, efter vad som kändes som en evighet, tryckte han sina läppar mot mina. Det blev en tafatt kyss, vilket nog inte är så konstigt att det blir när två femtonåringar med klappande hjärtan bara ska få det gjort.

Med datorns knapprande ljud i bakgrunden satt vi sedan där och kysstes i en kortare evighet. Jag minns att det var obekvämt, men trots det ville jag inte att det skulle ta slut. Men det gjorde det såklart. För plötsligt stannade han upp. "Förlåt, men jag fick nackspärr".

Strax därefter kom mamma och vi fick säga hejdå. I bilen på väg till stugan satt jag med ett bultande tonårshjärta och tänkte att jag nog aldrig haft så mycket fjärilar i magen förut. Och egentligen hade det väl börjat redan innan, men det var väl ändå den kvällen som på ett fint sätt förändrade allt.