100613

I fredags andades hela Borås student. Paulina, Jonna & jag tog bussen dit för att fira min prins och alla andra fina gossar. Tillsammans med Tommy, Lena & farmor stod vi utanför Bäckäng och såg alla lyckliga springa ut. Ännu en dag ville inte mina läppar sluta le.


























Det här med alla studenter är nog det finaste jag varit med om, tror jag.
Nu finns det inga studenter att fira mer.
Nu är det verkligen slut, på riktigt.
Det känns tomt.
Jag kan inte riktigt förstå att vi blivit så stora nu.