Efter matten satt jag och väntade på Paulina på Espresso house. Där satt jag och löste dagens sudoku i metro tills min hjärna kokade. Jag blev bokstavligen yr i huvudet, men löste det, det gjorde jag. När klockan blivit fem och P slutat sin samhäll åkte vi till Smyrna second hand. Det kan vara så att en samling av världens mysigaste tanter & farbröder finns just där. Jag lovar, det är värt att åka dit bara för att få träffa dem.
När vi kände oss nöjda och jag skulle åka hem var det ungefär en kvart kvar till bussen skulle gå från Backaplan och jag tyckte det var för lång tid för att stå ute i denna kyla. Istället hoppade jag på spårvagn 10 åt fel håll med tanken att jag skulle ta bussen från Centralen istället. När jag kliver av på fel sida Nordstan inser jag att det är 3 minuter till bussen skulle gå. Jag skyndar mig som en idiot genom hela Nordstan och precis när jag är framme vid sista övergångsstället ser jag bussen åka. Samtidigt ser jag 21:an komma och kastar mig på den i hopp om att komma i kapp 24:an vid Backaplan. Det gjorde jag inte. Därefter följde en ca 20 minuters lång "jageliknande" tur och för dem som inte varit om detta själva kan jag tala om att detta är aningen stressande. Till slut kommer man på sig själv med att sitta där på bussen och tycka att det är på liv och död. Det som också händer är att man vid varje rödljus sitter och skriker "KÖR!" inombords. För att inte tala om hur ilskan mot busschauffören växer. Man vet liksom inte vart man ska ta vägen till slut. När jag slutligen, vid Torslandakrysset, kunde kliva på rätt buss var jag mer eller mindre helt slut.
Johanna heter jag. Efternamnet är ingen idé att försöka med, det uttalar alla ändå fel. Jag tycker inte om söndagskvällar, trots att jag föddes på en. Däremot tycker jag väldigt mycket om paljetter, roliga mönster, rödvin & dans. Jag sorterar alla mina kläder i färgordning och samlar på baddräkter, fina askar & anteckningsblock. Jag skulle aldrig överleva utan mjölk och jag ska bli 100 år. Det här är min dagbok.
2 tankar:
Haha!! Det stämmer så bra Kleist, har själv varit med om det här!
Haha. Det är hemskt. Totalt fruktansvärt.
Skicka en kommentar