Augusti och tre dagar kvar på semestern, vilket betyder att den här sommaren är farligt nära att ta slut. Och jag får ont i magen när jag tänker så. Den här sommaren skulle ju inte ta slut. Vi sa ju det. Visst gjorde vi? Visst var vi överens om att just den här hösten skulle vänta med att dyka upp? Det där med att antagningsbeskedet kom gjorde mig visst inte så mycket klarare ändå. Tredje reserv på masterprogrammet och jag undrar alltså fortfarande vart jag ska ta vägen i höst. Fortsätta plugga? Jobba? Eller kanske bara fly iväg? Undrar vem det är som vet egentligen. Kanske jag på onsdag, när andra antagningsbeskedet tydligen kommer ut. Annars antar jag att det bara är att fortsätta vänta och se. Förr eller senare måste väl den där uppenbarelsen komma ändå? Och medan vi väntar kanske vi bara kan stanna tiden lite prick still ändå och liksom vägra låta sommaren ta slut?
0 tankar:
Skicka en kommentar