I lördags natt sov jag & Andreas för första gången i lägenheten. Vi var alldeles fnittriga av glädje båda två och ingen av oss kunde liksom förstå att det var sant. Efter alla månader av slit, är det nämligen nästan helt omöjligt att förstå att vi nästan är helt klara nu. Både Andrea & jag har behövt nypa oss i armen både en och två gånger för att förstå att det verkligen är sant. Att allt det här faktiskt händer på riktigt. Det har varit så otroligt många timmar av slit, tjafs och gråt och stundtals har det nästan varit omöjligt att se något slut, men det är som att allt det där redan är bortglömt nu. För tänk: vi klarade det. Vi fick den där drömlägenheten tillslut.
Adventspynt
7 år sedan
0 tankar:
Skicka en kommentar