Vi fick den där fina vintern till slut. "Den första romantiska snön" som Håkan pratar om. Visst är det något speciellt med den ändå? Den allra första snön kom ju visserligen på besök redan innan jul, men tyvärr försvann den lika fort som den kom. Men nu har världen varit alldeles vit nästan enda sedan vi kom hem. 18 dagar har det gått sedan dess. Visserligen 18 väldigt händelserika dagar, men jag kan ändå inte låta bli att tänka att tiden går så jäkla fort. Om det ska fortsätta att gå i den här rasande farten kommer jag ju hinna fylla 25 innan jag fyller 23. Ungefär så känns det ju iallafall.Förra veckan började två nya kurser. De sista två innan c-uppsatsen i vår. Det verkar bli ganska mycket mindre tid över till annat än vad jag tänkt, men antagligen är det jag som tänkt lite för mycket nu igen. Tänker att jag vill ha våren lite mer som de senaste två veckorna varit iallafall. Så man kan hinna fylla sin kalender med bästisluncher, myskvällar med tjejerna, lägenhetsjobb, middagar med Andreas, skvallerstunder med Hanna, Viskan-söndagar med familjen, massa träningspass, fuldans på X&Y, studentfester och bästisdagar i Borås. Har varit så himla fint ju och jag vill att resten av året med ska vara sådär. Fast oturligt nog verkar inte riktigt min kropp hålla med om det. Det verkar nämligen inte bättre än att den tyckt att jag haft lite för mycket roligheter för mig, för i lördags kväll gav den helt plötsligt upp och sedan dess har jag legat hemma i feber och halsont. Så himla typiskt ju, men det verkar inte bättre alltså, än att denna veckans största fokus helt enkelt får vara att bli frisk.
0 tankar:
Skicka en kommentar