I söndags packade jag ner hela min sommar i två väskor och flyttade hem till Hjuvik igen. Det kändes fel och dumt och ledsamt, som i slutet på varje sommar när man inte vill något annat än att den aldrig aldrig ska ta slut. Men det gör den ju alltid så klart och även om den inte är helt slut precis nu så är det aldrig riktigt samma sak, sedan när man flyttat hem.
Och nu står Källvik ensamt, tomt och tyst en alldeles för lång tid.
0 tankar:
Skicka en kommentar