100418

Analogt från två vårar sedan.

Jag har insett att det är snart vi tar studenten. Jag har också insett att jag därför har väldans mycket att göra. Allting som är kvar i skolan har jag blundat för fram tills nu. Stoppat in längst in i garderoben där det inte kan hittas. Men så i förrförrgår insåg jag att det inte går längre. Nu måste jag ta tag i saker och ting. Men i min värld är allt som har med skolarbete redan borta. Bortblåst någonstans så långt bort att de aldrig kan komma tillbaka. Jag vill inte räkna matte, skriva oinspirenade texter och plugga människokroppen. Jag vill äta glass med benen dinglandes ner mot vattnet, springa på stan och leta somriga klänningar, ligga och skvallra på klipporna, gå långa promenader och se solen gå ner, ligga vaken hela nätterna och fnissa så att jag får ont i magen,sitta på parkbänkar och spana på folk, gå runt i shorts och få bruna ben och cykla så fort att håret nästan flyger av. Allt det där vill jag göra. Jag vill strunta i allt med skolan. Slippa ha massa måsten och bara vara. Men så är inte riktigt min verklighet just nu. Min verklighet just nu är en mattebok med massa tal som ska göras och en projektarbetsrapport som väntar på att få opponeras på imorgon. Jag antar att det bara är att återgå.