Då såg vi himmelen och den där framtiden

Måste erkänna att jag varit lite dålig på att visa mig här på sistone. Tror att det är våren som tagit mig med storm. Och kanske också lite det faktum att 8 timmar framför jobbdatorn oftast gör att man inte är jättesugen på att sätta sig framför datorn igen när man kommer hem. Kanske mer det sista egentligen. Det där med våren är ju bara halvt-om-halvt sant. I lördags natt började det nämligen snöa igen. Och i morse höll jag på att frysa ihjäl när jag gick till bussen i min alldeles för tunna jacka och mina alldeles för våriga skor. Ekvationen att det är lika kallt ute som i januari fast hela vintergarderoben bytts ut mot vår går ju liksom inte riktigt ihop. Fast ändå. Det är nästan så att jag känner att det där inte gör någonting. Så länge vi iallafall får några dagar då och då med över tio plusgrader och sol så är jag nog fasiken nöjd. För herregud vad lycklig man är då. Det där vår-pirret - känner ni det? Visst är det nästan som att vara nykär igen? Alla dystra januari-och februaritankar är som bortblåsta och det där framtidshoppet som man nästan trodde hade försvunnit för gott har äntligen hittat tillbaka igen. 

56 timmar fast-forward

Varför går helgen alltid så fort för? Största frågan i livet ju. Två glas vin på pigalles takterrass, en liten tur i mammas nya bil, en trerätters middag med mamma & pappa, en långfrukost på Källvik, några timmar fixande i mormors lilla stuga som hon bestämt sig för att sälja nu, lite hårlockande, x antal glas vin hos Hanna i Majorna, några timmar hysterisk girl power-dans på lounge, en timma på morgonbussen tillbaka till Borås, några oerhört långsamma bakistimmar, den obligatoriska söndags-träningen & en liten söndagsdeckare. Det är det som hinns med. Sedan är det måndag och man sitter vid skrivbordet, innan man knappt hunnit blinka, igen.

Bara ett gäng båtar och lite badvärme som saknas nu.

Födelsedagsfirande & vårkänslor.

Igår fyllde den där filuren år. 53 stycken tror jag, om jag inte räknat helt fel. Tydligen ska hon nämligen vara 28 år äldre än mig, fast hon är närmare 10 cm kortare. Lilla mamma, världens viktigaste person. Otaktiskt nog hade hon gått och blivit sjuk precis lagom till födelsedagen, så det planerade födelsedagsfirandet fick styras om i sista sekund. Tur att hon har två döttrar som är experter på att göra upp plans. Det fick bli en kväll på Källvik där vi firade henne med Tugg-burgare, sötpotatispommes, härsken mandeltårta och nya skor. Inte illa det heller ju. Och för första gången i år fick vi lite sköna vibes av sommar-Källvik. En sjö som nästan ligger helt still, vitsipporna i slänten, det där fågelkvittret vid skymningen och en brygga som ligger i är ju de absolut säkraste vårtecknen jag vet. Hela kvällen bjöd på så otroligt mycket kärlek och vårkänslor att jag nästan blev lite vimmelkantig. Och i morse när jag fick vakna till soluppgången över den där spegelblanka sjön var jag så himla lycklig bara. Tänk att man kan känna så mycket kärlek till en bunt människor och till en plats, och att man faktiskt kan bli sådär nästan löjligt lycklig bara för att våren dyker upp - år efter år. 

Livet är så enkelt på lördagar.

När dagens jobbigaste frågor handlar om vilken sallad man ska äta till lunch, hur veckans lördagsbukett ska se ut och vilket vin man ska köpa till ikväll.

Finaste mamma & pappa.

Är ju så innerligt glad och så evigt tacksam för att just vi blev deras barn.

PS. Är hemma efter en m-a-g-i-s-k vecka i les alps. Lovar att berätta och visa soliga bilder så fort tempot i mitt livet tillåter det. 

Och plötsligt hamnade jag i London

Tänk att de lurade iväg mig till London, stollarna. Så knäppt och bra på alla vis. 10 av 10 poäng. Och imorgon åker jag till Italien. "Vilken globetrotter du är!" Jovisst vet du. Är det inte ungefär det livet handlar om, att pussla ihop de där fjuttiga semesterdagarna så att man får andas lite annan luft ibland? Finns ju liksom ingenting som smakar så bra som semesterbubbblet. Och om ungefär en timma så får vi alltså korka upp igen.

Vi firar att vi fyllt 25, igen

Milda makter och herrejesus vad fint det där var. Att få fira sin födelsedag med nästan alla livets favoritpersoner på en och samma gång. Knappt så att det var hanterbart ju. Tänk att alla de där fina människorna finns i mitt liv. 

Och det där var ändå bara början. Imorgon, på självaste 25-årsdagen, ska nämligen den där födelsedagsdonnan i mönstrad klänning ut på nya födelsedagsäventyr. Instruktionerna från mamma var lika enkla som de var hemlighetsfulla. "Ta ledigt från jobbet, packa väskan med tre dagars kläder för göteborgs-väder och glöm inte att lägga ner baddräkt + pass". Vart färden bär? Det är ingen som vet, för det är tydligen en hemlighet so far. 

När första stjärnan tänds.

Krunegård. I Hagakyrkan. Med en akustisk gitarr. Något av de mest vinnande koncept jag varit med om i hela mitt liv. Någon, jag tror att det kanske var Jesper, sa att det nästan var så att man blev frälst, och jag kan bara hålla med. Jävlar vad fint, Krunis. 

När det knackar på dörren och där står mamma och utbrister "veckans blomleverans!"

Två dagar hemma från jobbet fick det bli. Jag som alltid blir för rastlös för mitt eget bästa av att inte göra någonting har faktiskt tyckt att det varit lite mysigt ändå. Men det är klart, någonting har jag ju gjort såklart. Piffat och städat och planerat blommor och sådär, fast faktiskt kopplat av med några serie-avsnitt emellanåt. Men nu får det vara slut på sjukerierna, för resten av den här veckan är så peppig att jag nästan går av. Lyssna här bara: imorgon ska jag ju få se Krunegård igen och på lördag är det THE 25-ÅRSKALAS. 

Lördagsnatt-feeling en fredagskväll, 60-talsdrömmen & ett nollgradigt februaribad.

Wow vilken helg. Nästan oförskämt bra. I fredags skyndade jag mig hem från jobbet och tog Hanna under armen för att visa henne Borås aw-utbud. Gick till Company för bubbel och sedan till Stadsparken och Madde för fredagsfesten "Stämpla ut". Podiedansande tjejer, sprutande konfetti och aw-priser i baren. Visst hör man att det var en alldeles strålande bra after work? När vi trillade ut vid tiotiden hade vi dansat så mycket och druckit så mycket vin att vi för ett ögonblick trodde att klockan var närmare tre. Lördagsnatt-feeling på en fredagskväll alltså. Hur bra? Vi var så fast i den där känslan att vi till och med glömde att jag lovat att ta med Hanna till Pumphuset ju. Äh, en annan gång, sa vi och gick hem. Kanske lika bra det, för på lördagen väntade en fullspäckad dag med Sofia på stan. Lördagsshopping. Hur längesedan var det inte egentligen? Även om det faktiskt var lite dåligt på shoppingfronten fick vi med oss varsitt par jeans, och jag en födelsedagsklänning plus en somrig, ribbstickad 60-talsdröm, och när det var dags för lunch var det nästan nästan så att vi fick till årets första utomhus. 

På kvällen var det dags för Bubbelklubben att mötas upp på Björkö för bastubad och sleep-over. Förra årets födelsedagspresent som fick bli pre födelsedagsfirande i år. Och herrejesus vilken mysig kväll. Bubbel, rödvin & chark och så massa massa struntprat med de där två. Och kan ni tänka er? JAG BADADE!!! I nollgradigt vatten i februari. Vilken stolle, tänker ni, och ja, jag håller med. Men vad gör man inte för att sätta nya rekord? Och för att kunna skryta på jobbet sen? Kan ju hända att jag åkte på årets förkylning i och med det här, men vet ni vad? Till och med det var det värt. 

Tiden väntar inte på nån, men det visste vi inte då

Tänk att det kan vara så svårt att släppa taget om någon man tycker om. Fast man vet om att det där, vi, aldrig kommer hända igen. Att allt det där liksom, redan för längesedan, är för sent. Nu har det gått över två månader och på golvet i mitt sovrum står hans hembrygda öl fortfarande orörda i påsen, precis som han lämnade dem, på telefonen finns fortfarande bilder på honom sparade som jag inte riktigt kan ta bort, och om inte Sofia hade slängt hans tandborste hade den säkert stått kvar i tandborstglaset än, ifall han kanske kanske skulle komma hit och behöva den. Det har liksom gått över två månader nu och jag undrar bara så himla mycket när alltihop ska gå över, när jag inte ska behöva sakna honom så mycket längre och inte behöva gå runt och tänka på honom hela tiden mer?

"Då känns livet ganska bra ändå"

När mamma kommer med tulpaner, sängen är nybäddad med nya lakan och en ny glittrig klänning, kanske till 25-årsfesten, är på väg hem till brevlådan. Och när man får köpa nya läppstift, bara för att man faktiskt är värd det, och får fredagshänga med mamma & pappa på det där nya favoritstället to be. Då känns livet faktiskt ganska bra för ett tag ändå. 

54 x fina minnen på min vägg

Medans sommaren blåste bort

Idag har vintern visat sig från sin allra bästa sida och solen skinit som aldrig förr. Men så är det ju inte precis varje dag nu. Vissa dagar regnar det ju så mycket som man inte ens tror är möjligt i detta lilla land. Då kan det vara fint att drömma sig tillbaka till somriga dagar litegrann. För även om det inte var någon såndär supersommar, så hade vi allt några fantastiska dagar ihop, sommaren & vi. Titta bara:

 

Att det kanske måste vara okej att livet suger ibland?

Vad livet är upp och ner nu för tiden. Liksom lite skört. I onsdags kväll, efter några för många dagar utan någon särskild happening, hade jag en såndär liten livskris ni vet. Funderade på livet och konstaterade att tiden just nu går så långsamt att jag undrar om den står still och samtidigt så fort att jag inte hänger med. Funderade på den där vardagen, och kom fram till att jag nog aldrig varit så uppe i den som nu. Och att jag aldrig hatat den så mycket förut. Efter honom har den ju bara känts så förbaskat tråkig och tom. Och grå. Brukar vintern vara såhär grå? Det är sådant jag går och funderar på när det känns orimligt långt bort till helg. 

Men så kommer helgen. Och solen. Och plötsligt känns livet så mycket lättare igen. En helg-tjuvstart med Hanna-vin och spontandans i torsdags, en såndär drömmig aw med en hel hög fina människor i fredags, en lång lördagsfrukost, en loppistur med Madde & Svante och så sedan en vin- och danskväll i Göteborg igår. När jag vaknade i morse, med alldeles för få timmars sömn i kroppen, var jag alldeles slut. Men så lycklig. Och efter en lång promenad i snötäckt skog, en pastalunch med Sofia & Jesper och ett träningspass som det egentligen inte fanns en millimeter ork till idag är jag ännu mer slut. Och ännu mer lycklig. Och det är ju precis sådär det ska vara ju. Är bara så ovan vid de där andra känslorna. Men kanske att det bara behöver få vara så ibland med? Att det faktiskt bara är att konstatera att det kanske måste vara okej att livet suger ibland?

Fredagsölen & Borås eget tredje långgatan-häng

Det är ju få saker i världen som går upp emot känslan när man får stänga igen datorn sista gången för veckan och stämpla ut för helg. Fredagsölen, fredagsbubblet eller fredagsvinet är ju nästintill obligatoriskt efter det. I fredags delade vi först en flaska bubbel hemma vid köksbordet och gick sedan ner för att inviga Borås nya ölhak med ett par flaskor öl. Trots den lite väl höga medelåldern och den lite väl långa barkön var vi rörande överens om att stället faktiskt kan bli ett nytt favorithak. Man gillar ju liksom ställen som har 130 (?) sorters öl, och framför allt: man gillar ju liksom ställen som har ens favoritöl. Herregud vad vi skulle kunna dricka mycket Borås-öl, nu när Borås äntligen fått sitt eget tredje långgatan-häng.

Gbg, hade nästan glömt att du kan vara så fin

För några veckor sedan, då var Göteborg såhär fint. Alldeles vinterkrispigt och sockervaddsrosa på samma gång. Och jag satt på jobbet och tänkte att det nästan är overkligt ändå, att Göteborgs bästa vy är just den jag har från mitt skrivbord.

Jag vill spola tillbaka, vi måste få ett lyckligare slut

"Tänker på honom innan jag somnar och direkt när jag vaknar. Tittar telefonen ungefär var tredje minut (och där emellan sitter jag och håller mig för att inte kolla igen) för att se om han skrivit något nytt, och på bussen kommer jag på mig själv med att sitta och le så där fånigt åt något gulligt han skrev".

Tänk om jag sagt det där till honom då. Hade saker och ting varit annorlunda nu då? Det är sådana där saker jag går och funderar lite på ibland. 

Livets räddning.

De där personerna. Som finns där när livet känns lite svårt. Som tar med en ut på middag eller en öl på stan. Som säger att "det är bara att komma hem hit om du vill" och sedan fixar och pysslar om. Som planerar in filmkväll och bestämmer att en vanlig torsdag faktiskt kan behöva innehålla lite dans. Eller som bara finns där över en flaska vin vid köksbordet en lördagskväll. Livets räddning när allt känns lite ensamt och tomt. Förstår liksom inte alls vad jag skulle gjort utan dem?