När min pappa var liten hade han en båt som hette Tandköttet.

090227

Sunset.

090224

Vaknade i morse av att pappa knackade på min dörr. Klockan var tio över sju. 40 minuter efter att jag skulle gått upp. Fem minuter innan vi skulle åka. Tänkte att jag skulle stanna hemma, men fick ångest för att jag hoppat över flera tisdagsmornar i rad. Väckte Andreas, slängde på mig kläder och slängde i mig lite gröt. Väl i bilen kände jag vilken fruktansvärd mensvärk jag hade. Det fick gå ändå. Tyskalektion. Bara en kvart sen. Jag kände mig helt lost. Bestämde mig för att jag skulle åka hem. Psykologiprovet hade ändå inte gått att göra. Fick en snäsig kommentar av engelskaläraren när jag sa att jag skulle gå hem. Paulina var minsann sympatisjuk. Jadå. Kan inte folk ha lite medkänsla istället? Möttes av kommentaren "Där hade du tur!" när jag hann i sista sekund efter att ha sprungit till bussen som en idiot. Ja, tur var vad jag hade. Säkert. Sjukt ovärd start på dagen. Men efter lite sömn och One Tree Hill känns det faktiskt lite bättre. Nu väntas en hel del plugg. Suck.

Loooove <3

090219

Jag är glad när det snöar.

Igår var hela familjen hos farmor & farfar. Det diskuterades att det var kul att det bara är en dag mellan min & Andreas födelsedag eftersom vi då alltid kunde fira våra födelsedagar den nionde i fortsättningen. 50årskalas för mig & Andreas den nionde mars 2041. Alla är bjudna! Min släkt i ett nötskal. Vid halv tio åkte jag hem och sov hos den ovannämnda. Det var mysigt och det kändes bra att inte behöva gå upp när han gick upp i morse. 05.00, jag hade dött. Jag hade visserligen dött på halkbanan oavsett vilken tid det var. Men det verkade som att det gick ganska bra för honom iallafall. Något annat än vad våran filmning gjorde. Så fruktansvärt ovärt. Men lunchen med p var trevlig iallafall och imorgon ska jag & Johanna ha myskväll och planera våran 18årsfest.

090217

090215

Så var man hemma igen. Det känns mycket tråkigt. Jag hade mycket hellre stannat vid den två meter höga snön i Italien. Vid skidåkningen och all god pasta. Till och med vid de äckliga täckena och det vita brödet. Jag ville inte åka hem helt enkelt. Men nu ska jag iallafall få träffa Paulina och Andreas. Och Johanna så småningom. Sen är jag i och för sig glad för att vi kom hem så att jag bara missade tio minuter av Top Model-reprisen. Men skolan, den vill jag verkligen inte tillbaka till. Jag är inte redo. Det var som någon sa, att efter en veckas skidåkning borde man ha en veckas ledigt också. Mycket klokt sagt. Men jag har haft det bra iallafall. Mycket bra. (Vilket jag antar att Sofia också haft. Blink.) De nya skidorna & jag fungerade mycket bra ihop och jag lyckades inte ramla en enda gång. Inte ens när jag stod still. Jag fortsatte att utveckla min skidåkning. "Tyngden på dalskidan älskling!" Sedan har jag nästan lärt mig att göra en, ja vad ska vi kalla det?, ..turn. Pappa är experten. Jag har ätit pasta så det står ut ur öronen på mig och jag har pysslat i mitt album varje kväll. Däremot tillät inte vädret mig att bli riktigt så trött som jag önskade. Inte för att det har varit dåligt. Men vi har ju så mycket bättre att jämföra med. Fjorton minus är faktiskt lite för kallt. Men å andra sidan blev det mycket varm choklad-drickande på det viset, så det går nog på ett ut. Vi kom även fram till att Leidex var en mycket bättre researrangör än bland andra Lion så här får de lite extrareklam. Sällskapresan is the shit. Jag kom även fram till att det är ett väldigt slöseri (eller motsatsen till slöseri) att bara åka skidor en gång om året. Jag längtar redan till nästa år.

090206

Dagen har varit bra och det mesta av packningen är avklarad. Dock har jag inte fattat att det är lov och att vi åker imorgon än. Men det lär komma. När jag har slagit mig ner på bussen och försökt göra min plats så hemmastadd som möjligt, då lär jag inse.
Åh, det ska bli så himla skönt. Skidåkning, strålande sol (jag håller tummarna!) och en massa god italiensk mat i en vecka.
Sakna mig inte för mycket Paulina & Andreas. Och Johanna, du & jag kanske kan vinka till varandra. Eller vad tror du?

Nu blir det tv-tittning innan jag ska sova.
Taxin kommer runt sju imorgon, så det blir tidig uppgång.
Kanske lika bra att gå precis rakt emot farmors råd och vara uppe hela natten?

090205

Jag har överlevt veckan.
Alla sjumiljonerartontusenfemhundranittiotvå grejer i skolan är avklarade. Och även om tyskan var helt sjukt svår och jag inte fattade någonting, matten nog inte gick så bra som den skulle och historian var sjukt tröttsam så känns det sjukt skönt att den här dagen är över. Att det är klart. Nu är min hjärna (som halvt inte fungerar p.g.a. överansträngning) inställd på lov. Jag har inget att plugga idag, Andreas är på väg hit och på lördag bär det av till Italien med mina nya, sjukt snygga skidor. Kan det bli bättre? Nej, tänkte väl det.

H J U V I K

090202

Söndag med världens bästa Andreas.

090201

Februari.
Söndag.

Helgen har inte varit allt för händelserik, men bra.

'I taket lyser stjärnorna' var underbar. Aldrig sett en film som lyckats få mig både till skratt & tårar på det viset tidigare. Se den, verkligen.
Idag har det varit underbart väder och jag har fått nya skidor av pappa. Skitsnygga. Om en vecka sitter jag i Italien. Underbart ska det bli. Om jag överlever denna veckan det vill säga. Matteprov, tyskaprov, engelskaseminarium, tyskaredovisning och historiaseminarium. Skolans värdelösa planering tar död på mig och nu känner jag mig sjuk. Sitter och funderar på om jag har feber eller varför hela min värld snurrar. Hade ju bara fattats det. Att bli sjuk nu, lagom till vi ska åka. Inget pluggat har det blivit heller på grund av huvudet. Ah, jag orkar inte. Morgondagen kommer bli ett helvete. Att jag hittade ett program som gör om raw till jpg på min dator gjorde mig iallafall lite gladare. Nu ska jag sova.